Författare: en lisa i livet

Visst är det så att där mamma bor, där är ”hemma”? Även om det inte är mitt nuvarande hemma är det ändå hemma hos mamma.

Med bara en och en halv timma kvar hem var det jätteskönt och mycket uppskattat med middag hos mamma. Även min mormor anslöt och alla njöt av pastan med lax- och torsksås.

Dagens turné går mot sitt slut (som tur är) och snart är vi hemma igen med påfyllda minnesbankar och vetskapen att det inte handlar om hur ofta man ses, bara att man ses.

Innan vi åkte från Ulricehamn var mormor mycket bestämd på att vi skulle komma hem även till henne för att se på hennes julkrubba. Det var första gången sedan min morfar dog som hon hade tagit fram den…

Åker man långt bort vet man att man har en lika lång resa hem igen. Den ha.r vi idag.

Efter gårdagens mycket trevliga 15-årskalas var det lite segt att ta sig upp imorse. Segt men tvunget. Stenungsund är många timmar bort och vi skulle hinna med att stanna till både hos lillebror med familj och hos mamma som skulle bjuda på middag. Att ha släkten lite utspridd på vägen är inte dumt alls. Det blir lagom långa etapper (för Sintra) och vi får en chans att träffas.

Vi har precis lämnat första stället efter god fika och en trevlig stund ”catching up”. Småtjejerna och deras föräldrar har nu också träffat Sintra första gången och jag skulle tro att Sintra gärna kommer tillbaka dit. Det delades ut rätt mycket godis av tjejerna och hon fann sig väl tillrätta och somnade till och med en stund under bordet.

Nu ser vi fram emot nästa stopp. Middag med både mamma och mormor. Kom tyvärr på att jag glömt deras julklappar hemma dock. Jaja, vi får väl se till att ses snart igen då…..

När vi satte oss till bords var det fullt runt bordet. Tio personer i olika åldrar satt där. Båda familjerna var kompletta och när man tänker på att barnen (!) är så gamla som 15, 16, 2×19 och 2×21 år är det verkligen en stor händelse. Vi kunde inte riktigt komma på när det hade skett senast. ”Barnen” dissade dock vårt förslag att föreviga det på bild. Vi skulle föreviga det i våra minnen tyckte de. Det kommer definitivt jag att göra, som ett värdefullt minne.

Kvällen innehöll god mat, hundbus, gott tjöt, en promenad förbi vårt gamla hus, Kinect och ännu mera skratt. Precis som det ska vara när man träffar sina vänner.

Vårt gamla radhus…