Mammadottertajm

Som jag ser fram emot det! Yngsta dottern och jag ska iväg ensamma. Det blir middag, det blir musikal och det blir hotell. Nu är det inte så att vi åker sådär vansinnigt långt bort, bara till Göteborg, men ändå känns det superlyxigt att göra något bara med henne.

Vi ska se West Side Story. Musikalen är en fri tolkning av Shakespears Romeo och Julia men istället för en familjefejd är det två olika ungdomsgäng som står för rivaliteten i handlingen. Jag har sett den förut och jag vet att yngsta dottern har lyssnat på musiken så jag tror att den är helrätt för oss. Hur som helst är det alltid roligt att se en föreställning IRL så att säga.

Helrätt för dottern är också att äta middag på Jensens Boefhus innan föreställningen börjar. Jag hade tänkt mig något annat mysigare men det är klart att hon ska få bestämma den här gången. Kanske tar vi efterätten på Operan i pausen och drinkarna tar vi när vi kommer tillbaka till hotellet, Radisson Blu (gamla Sheraton).

Efter en god hotellfrukost kanske vi till och med hinner med lite shopping innan vi åker hem till maken och hunden igen.

Avmaskat och klart

Det började sista veckan i november. Då blev härvan först ett nystan. Nu har nystanet blivit en sjal. Många timmar har det tagit och på slutet var det många maskor på varje varv.

I början såg jag hur sjalen växte fram snabbt men det är klart, det var ju bara sex maskor på första varvet och även om man skulle öka med två maskor varje varv så gick det fort att få många varv gjorda. Halvvägs genom arbetet började jag fundera på att sticka en vit sjal också. Den tanken finns inte i mitt huvud alls längre. På slutet tog varje varv lite mer än tio minuter och nystanet verkade aldrig ta slut. En kollega frågade mig om jag verkligen kunde sitta still så länge.Men – nu är den färdig och jag känner mig lite stolt över att ha gjort den själv.

Och räknar man med arbetskostnaden så är det en väldigt exklusiv sjal även om materialet bara gick på en hundring.

Humor på amerikansk engelska

I bilen sitter numera en handsfree-enhet  från Jabra. Den är hemskt finurlig på alla sätt och vis. Bl a kan man prata med den och det gör man på amerikansk engelska. Man kan be den ringa upp någon (Call xx), svara när det ringer (Answer) osv. Det är inga sladdar involverade men emellanåt behöver den laddas. För att hålla koll på hur lång batteritid som är kvar säger man då BATTERY, också det på amerikansk engelska. Enheten svara då med hur många timmar det är kvar. Supersmart. Eller hur!

Nu kommer den amerikanska engelskan in i bilden. Maken lyckades med alla kommandon utom just BATTERY så när vi sätter oss i bilen för att konfigurera manicken mot min telefon tycker han att jag ska testa. Jag säger BATTERY och damrösten i manicken berättar att det är 30 timmars batteritid kvar. Behöver jag säga att maken blev knäckt?

Idag på vägen till jobbet har han återigen testat och testat och testat och testat. Att uttala BATTERY på amerikansk engelska när man lärt sig brittiskt uttal är tydligen en svår nöt att knäcka. Maken har nu bestämt sig för att ge upp och förlitar sig på att ”damen i lådan” säger till när den behöver laddas…

(Tips  – dubbla t (tt) uttalas med d-ljud på amerikanska. Battery blir alltså baddery)

Lite struktur i tillvaron igen

Granen är utkastad, julmaten uppäten, lussekatterna slut och skolan har börjat för yngsta dottern igen. Äntligen ska det bli lite ordning och reda igen. Inte för att jag på något sätt ogillar helgerna men det innebär onekligen en hel del ruckande på rutiner och det gäller allt från kosthållning till träning och sovtider. Kanske kan det även bli ordning på vädret också. Det kan få vara som det var i morse.

Till helgen plockar vi ner resten av julpyntet och börjar förbereda lite för våren även om den lär dröja ytterligare ett tag. Jag vet att många börjar hoppas på vår redan nu men varför utsätta sig för det. Vi är än så länge bara inne i mitten av januari och det hinner både bli duktigt kallt och snöa massor innan det är dags att säga att det är vår på riktigt. Så var det ju förra året. Då stack snödropparna upp redan i slutet av januari men isen gick inte upp förrän i slutet av mars. Nej – när det gäller årstiderna är jag nog väldigt mycket realist, utom efter sommaren då. Hösten vill jag inte riktigt veta av för tidigt.

Terminen på Friskis har också dragit igång och för mig innebär det en ny tid. Samma dag (måndag) men en timme senare, kl 20. Inte dumt alls. Då hinner jag både äta middag innan och inte dra igång något nytt efter att jag duschat. Kanske kan det innebära att jag kommer i säng i vettig tid på just måndagar…

Rutiner var det.  Kanske kan det även bli lite kvällspromenadrutiner för Sintra. De är det lite si och så med.