Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.

Många meter på en härva

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Sist jag träffade min svägerska (brors fru) höll hon på och stickade en sjal. En enorm och mysig sjal. Jag har ett ganska känt sjalberoende och kunde ju inte låta bli att be om beskrivningen. Just en sån sjal hade jag inte, inte ens någon som liknade lite…

Sagt och gjort passade jag idag på lunchen på att inhandla ingredienserna. 1 härva entrådigt ullgarn och en rundsticka nr 9 (80 cm).

Vet ni hur lång en härva är? Alltså innan den har blivit det där nystanet. Ungefär två timmar lång. Två timmar tog det att göra om härvan till ett mer lätthanterligt nystan. Två långa timmar och två onda axlar… Men nu ska här stickas. Hoppas bara det blir bra 🙂

20111123-213348.jpg

Bara att följa beskrivningen – hur lätt som helst…

Lägg upp 6 m och sticka rätatickning. Öka 1 m innanför kantmaskan i varje varv hela tiden. Sticka på detta sätt till ca 8 m åtstår av garnet (behövs för avmaskning). Maska av löst

Det finns promenader och så finns det promenader

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

När vi var i Ulricehamn i helgen passade vi på att ta med mormor ut på en promenad längs Åsunden. Hon blev jätteglad när vi kommer och hämtade henne och var ett stort leende hela tiden ute. Jag måste erkänna att det var nog jag också…

Vi hade Sintra med oss och hon såg noga till att vi inte kom ifrån varandra och emellanåt stannade hon upp och ”pratade” med min mormor. De känner ju varandra och det märks. Båda blir lika glada när de ses. Jag, jag blir glad varje gång jag ser dem tillsammans.

20111121-212720.jpg

Besvärliga bihålor

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Efter förra veckans kanonförkylning har den nu satt sig i bihålorna. Redan igår morse kände jag av det och det sprängde/stack bakom ögonbrynen bara jag lutade huvudet lite lätt framåt. Promenaden längs Åsunden var fin men jag var helt slut efteråt och därför ordnade jag ersättare till måndagens skivstångspass. Det var inte en chans att jag skulle orka det.

Ju längre söndagen gick, desto sämre mådde jag. Hela huvudet kändes inlindat i en tjockt lager fetvadd och nässprayen var helt klart min bästa kompis.

Det blev inte bättre under natten och när jag vaknade ville jag inte röra huvudet. Tack och lov har det släppt lite nu och jag har till och med kunnat ta mig upp ur sängen och ut till köket. Nu rinner näsan så jag hoppas att det värsta är över nu. Jag vill bli frisk. Nu!

Tillräckligt trött kanske…

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Med en bilresa och besök hos ”mormor” för födelsedagsfirande tyckte vi att det var bra om Sintra var lite trött. Vi ringde in Altea, Sintras nya kompis. Altea är Engelsk setter som bor i grannområdet. Hon är några månader yngre än Sintra och kommer att bli aningen större än vår vovve, alltså en perfekt lekkompis inom gångavstånd.

Det blev bus och lek i lite över en timme som sedan följdes av en tvagning. Timmen resulterade i två mycket smutsiga hundar så en dusch med schampo var ofrånkomligt. Hon skulle ju ändå på kalas.

20111119-180508.jpg

Taktiken fungerade och än så länge är hon lugn och skötsam. Vi får se hur det blir när gästerna kommer. Det kommer säkert gå jättebra. Det är ju ändå vår ljuvliga Sintra vi pratar om.

20111119-180821.jpg
Klart hon smög sig upp i soffan när ingen såg på