Båten står nu på land. Känns sådär men ändå rätt ok.
Bara ett halvår kvar till sjösättning – hoppas jag…
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.
Typiskt…
Igår hade jag med mig systemkameran till jobbet för att kunna fotografera och visst fanns det vackerhet att fånga då men idag, när jag bara har iPhonens kamera att tillgå, då är det ännu mycket vackrare.
Vilken häftig effekt minusgraderna i luften ger över Hakefjorden. Det blir nästan lite magiskt.
Det finns en första gång för allt
Det där med att handla vinterjacka till yngsta dottern är ett kapitel för sig. Vi brukar påbörja diskussionen någon gång i början av september och därefter är det *krig* (:-)) som gäller. Vi är aldrig överens om något. Till slut kan det möjligen bli någon sorts kompromiss men då brukar vi vara framme i december…
Så vad var det som hände idag? Fyra butiker senare var vi båda kanonnöjda med hennes inköp (som jag betalade). Kan det vara början på något nytt tro?
Jag gillar det!
Krispigt och vackert
Idag tog jag med mig kameran till jobbet. Systemkameran alltså. Annars är jag av meningen att den bästa kamerna är den som du har med dig och då kan tex iPhonen funka alldeles utmärkt.
När jag gick över parkeringen tittade jag ut över Hakefjorden och såg dagens första motiv. Månen hade jag redan sett men den tillsammans med den frusna förgrunden och den solbelysta Stenungsön var jag bara tvungen att fånga.
Det får nog bli en promenad längs vattnet innan jag åker hem.
Hela kroppen är trött
Klockan var ställd tidigt i morse. Riktigt tidigt. Det var dags att återigen ta sig till Bluewaterträningen med ”han militären”. Men – det blev kanonträning. Uppvärmning i form av jogging från Bluewater och ner till Hawaii, runt en sväng där och sedan tillbaka för att gå inomhus och köra styrka. Misstänker – nej vet – att jag kommer att ha grym träningsvärk imorgon. Bäst var nog faktiskt uppvärmningen. Solen var på väg upp, luften var så där kall, krispig och syrerik och allt var stilla och vackert. Kom faktiskt på mig själv med att fundera på att komma igång med att springa igen. Det var ett tag sedan nu. Men – jag är ganska övertygad om att vädret, havet och sällskapet spelade in och det kan jag inte återskapa varje gång jag ska ut och springa så jag funderar nog både en och fem gånger till på det (men lite sugen är jag…)
Resten av dagen gick i ett. Det är märkligt vilken energiinjektion det är att träna på morgonen 🙂 Nu däremot känner jag mig som Mr. Ekorre. Trött – jättetrött.
När jag kom hem ville nämligen yngsta dottern gå promenad och det blev en rätt lång sådan. Över en timma var vi ute och gick. Sintra funkar så mycket bättre på promenader med flexikoppel så nu kan det bli fler rundor. Under tiden vi var ute gick det från dagsljus till skymning till mörkt och vilka fantastiska färger vi fick se på himlen. Tyvärr är jag inte så bra på att fota i mörker än och fokus ligger mer i förgrunden än på motivet men visst framgår det ändå på bilden hur det såg ut sådär på ett ungefär?
Till nästa promenad tar jag nog med mig vantarna. Attans vad kallt det var om händerna.
en lisa i livet 