Det är bra att längta för då vet man att man saknar. Just nu är saknaden stor efter Sintra. Under tiden vi har varit i Stockholm har hon varit hos mellandottern i Trollhättan och nog verkar Sintra ha fått lite nya perspektiv på tillvaron.
Egentligen skulle vi ha hämtat henne först imorgon men så länge kunde vi inte vänta. Nu har maken hämtat henne och ordningen är återställd.
Vad mysigt det var att komma hem på lunchen och mötas av henne!
Vi hade tänkt oss att ta med tonåringarna till Vasamuséet idag men ändrade snabbt våra planer när de uttryckte önskemål om lite mer shopping. Gallerian kändes som ett lämpligt sådant ställe så dit tog vi oss efter en riktigt lång hotellfrukost.
Bagaget hade vi tänkt dumpa på centralstationen men bristen på boxar fick oss att ta med dem istället. Tur att vi alla hade rullväskor och att vi sedan kunde lägga dem i vänners bil i garaget under Gallerian. De kom nämligen in till stan för att träffa oss och vi fick en trevlig eftermiddag blandad med shopping, lunch, tjöt och fiskpedikyr. Fiskpedikyren var det jag som testade och det kan jag varmt rekommendera. Det var riktigt skönt att få stoppa shoppingömma fötter i 26-gradigt vatten och känna ”surret” runt dem. Det kändes ungefär som när fötterna har somnat och är på väg att vakna. Lena blev fötterna efteråt också.
Nu är det bara resan hem kvar efter en härlig helg i huvudstaden. Jag är nöjd, maken är nöjd och jag tror även att tjejerna är nöjda.
Jag börjar alltid dagen med en kopp kaffe så därför blev jag extra glad över den här maskinen som finns på hotellrummet. RIKTIGT kaffe! Inget pulverkaffe där alltså. Gott var det också.
Kanske ytterligare något att sätta upp på önskelistan till jul? Eller inte…
1993 lärde vi känna dem. De som nu även är yngsta dotterns gudföräldrar. Familjernas båda äldsta barn är födda samma år men sen blev det lite miss i synkningen och det skiljer ett och ett halvt år mellan våra yngsta. När vi lärde känna varandra bodde vi i samma område i Kallhäll. Därifrån flyttade vi till ett radhusområde och även de ställde sig i kö dit. I början av 1995 stod de först i kön till nästa lediga fyra eller femma….och det blev vår. Vi skulle flytta tillbaka till västkusten.
I snart tjugo år har vi kännt varandra och vi har massor av roliga minnen tillsammans. Fler blir det dessutom för varje år som går och kvällens middag hemma hos dem lägger vi till samma minnesbank. God mat och många skratt! Synd att vi bor så långt ifrån varandra numera. Det hade så klart varit roligt att träffas mycket oftare. Men, nya planer smiddes under kvällen och det ska inte dröja allt för länge innan vi ses igen. Jag säger bara – Thomas Ledin….
Gamla Stan var det självklara målet när vi gick från hotellet. Vi har egentligen inga planer så vi strosade runt ett tag och insöp atmosfären. Kul var att vi hamnade mitt i vaktavlösningen på slottet. Försvarets musikcenter spelade och marscherade. Jag har inget minne av att jag har sett det tidigare så det var riktigt roligt. Även tjejerna uppskattade det tror jag.
Plötsligt var vi vid Livrustkammaren så där fick det bli ett besök. Tänk vad kulturella vi är och det tillsammans med två 16-åringar.
Nu får vi nog försöka ta tag i lite shopping också tror jag…Så vi tar oss längre in mot city och då vägen förbi Riksdagshuset så klart.
