Nu kan det blåsa orkan. Aquelina har extra förtöjningslinor där det behövs.
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.
Orättvist på ett sätt
Maken är i väg på tjänsteresa till Malaysia. Ok – jag vet att det är jobb och så och att han inte hinner turista men lite orättvist är det tycker jag nog faktiskt :-). Nu är det så att flygbolaget missade att få med hans bagage. Det innebär att han får en massa pengar att handla kläder för. DET tycker jag också är orättvist…
Men det är klart. Tills han har handlat de där nya kläderna måste han använda samma kläder som han har rest i under ett dygn nu. Inte kul.
Skämt åsido – det är ju bra att de där reseförsäkringarna finns med det är ju inte kul när det sedan ändå inträffar. Hoppas nu att maken fick tag på kläder inför dagens möte. Vet inte riktigt vad de har för öppettider därborta. Finns det affärer som öppnar innan kontorstid?
Storebror ser dig
Det kom ett mail. Det kom från Runkeeper. Runkeeper hade noterat att jag inte hade registrerat några löppass med samma intervall som tidigare och hade några tips på hur jag kunde hitta tillbaka till motivationen igen.
Ledsen att behöva göra Runkeeper besviken. Jag är fortfarande motiverad. Däremot ställde sjukdom till det.
Käre Runkeeper! Så fort jag hämtat mig kommer jag att återuppta mina löprundor två till tre gånger i veckan. Jag lovar!
Lasagne på ett lite annorlunda sätt
Redan igår önskade yngsta dottern lasagne till middag och de ingredienser som saknades inhandlades. Tyvärr tröt orken när det var dags att laga till den och jag tillbringade kvällen i soffan fortfarande påverkad av veckans sjukdom.
Istället skulle vi laga till den idag. Direkt vi kom innanför ytterdörren fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Om jag lagade maten skulle yngsta dottern ta han om köket efteråt 🙂 Jag var på.
Första utmaningen. Jag smorde en oval form… Jag vet! Lasagneplattorna är rektangulära. Lite brytande och pusslande så blev det rätt bra ändå så in med hela härligheten i ugnen. Då kommer yngsta dottern på att hon har kvällsaktivitet med handbollen och det är klart att jag skjutsar henne dit. Kvar hemma, med en jättelasagne i ugnen, är jag. Maken är nämligen på tjänsteresa.
Då går strömmen! Typ fem minuter efter att jag ställt in formen är det helt strömlöst i området och utan ström funkar inte ugnen. Jag tror och hoppas att det ytterst kortvarigt och låter kasat en stå kvar på eftervärmen. Fem minuter går. Tio minuter går. En halvtimma går och fortfarande ingen ström. Jag kikar på kasat en, och visst är den delvis tillagad men inte är den klar för att ätas inte. Hm… Kanske är det nu man ska åka ut till båten, där vi har gasolspis, och grädda färdigt den där…hinner jag tänka innan mellandottern föreslår att jag tänder grillen hemma på altanen istället.
Sagt och gjort, jag tänder stora monstergasolgrillen (maken kommer inte att tro mig) och stänger locket. Det borde ju funka som ugn… Precis när jag gjort det, och tro mig det satt långt inne – jag är inte vän med den, kommer strömmen tillbaka. Snabbt på med varmluften i spisen och sedan lite grill på det och lasagnen blev äntligen klar. Visserligen två och en halv timme efter att jag ställde in den men smaken var det absolut inget del på.
Supersmarrigt om jag får säga det själv.
Sju veckor stora är valparna nu
Vi hade förvarnats om att valparna nog skulle sova när vi kom eftersom Kalles familj skulle komma ett par timmar före oss men så var verkligen inte fallet. Den här gången var det Kalles familj som fick hälsa på sovande valpar och vi som kom i tid för bustid. Men varvat med bus kom hon ändå och kröp upp i famnen på oss allihop – vår lilla Sintra (det är inte bara Sintra på bilderna).
Nu träffar jag inte valparna förrän vi ska hämta henne. Nästa helg är jag på skivstångsledarutbildning med Friskis i Uppsala så resten av familjen får åka till Lysekil utan mig :-(. Tur att jag har bilderna och videosnuttarna att titta på.
en lisa i livet 