Det kom ett SMS från maken:
Jag åker till Sthlm i eftermiddag..taxi hämtar resväskan hemma. Hemma imorgon EM 🙂
Tur att han inte hade hunnit packa upp väskan han hade med sig till jobbet igår. Då visste han inte ifall han skulle ha rest igår och inte heller vart han skulle ha rest eller när han skulle komma hem. Igår kom han hem som vanligt.
Nu påstår han även att han åker idag för att inte behöva åka imorgonbitti kl fem och då väcka mig alldeles för tidigt. Han är alltså omtänksam också… 🙂
Mellandottern åkte till London med sin kompis i morse. Mamman hemma i Sverige har redan börjat oroa sig för allt som ska kunna hända henne.
Hon fick många kärleksfulla råd med sig (läs oroliga förmaningar) och jag hoppas att hon lyssnade noga. Bra också att hon har sett filmen Taken nyligen…
Den här mamman kommer dock aldrig att erkänna för dottern att hon har legat sömnlös under tiden utan kommer envist att stå fast vid att hon hela tiden vetat att dottern skulle ha det jättebra! 🙂
(Nu fick jag precis reda på att de har landat…puh…)
I början av december köpte vi uppenbarligen Hönökaka som sen glömdes bort i skafferiet. Bakdag var 8 december och bäst före datumet var den 15 december.
Idag hittade vi brödet igen och det syntes inte att det var gammalt. Brödet var till och med fortfarande mjukt och det fanns inte minsta spår av mögel. Det gör mig rädd. Riktigt rädd.
Tura att man kan drömma. Tycker att den här skon är to-die-for 🙂
Det är omöjligt, sa tvivlet…
Det är farligt, sa rädslan…
Det är onödigt, sa förnuftet…
…Prova ändå…..viskade hjärtat…
