Från guld till silver och ändå bra – tror jag

Jag har misstänkt det ett tag och nu är det bekräftat. Jag får inte behålla mitt guldkort på MQ :-). Jag är till och med förvånad över att jag fick ett silverkort. Hittar inte riktigt rätt bland deras sortiment längre. Enstaka saker ja, men inte alls som för ett tag sedan. Då påstod en kollega till mig att det var som att gå in i min garderob när hon gick in på MQ… hm…

Nu ska det bli spännande att se om MQ kommer att påbörja någon slags kampanj för att återigen få mig till guldkort. Hoppas att det innebär massor med erbjudanden och rabatter.

 

Båtmässan besök två

Det fick bli ytterligare ett besök till båtmässan innan den stängde och idag hade vi lite längre tid på oss. Vi passade bland annat på att besöka hallen med alla Veteranbåtar och här pratar vi mycket trä, många långa timmars arbete och mycket kärlek och omvårdnad. De skiljer sig en del från dagens båtar. Själv skulle jag inte vilja ha en tråbåt men visst är de vackra och jag hyser en enorm respekt för alla de som brinner för dem och på så sätt kan föra arvet vidare.

Nej – dagens vanliga segelbåtar är det som gäller för mig. Vi var nere i några stycken idag. Najad 355, Maxi 1300, Jeanneau 36i och Dufour 375. De första tre var mycket fina på sina olika sätt medan jag inte alls gillade Dufouren. Tur att alla gillar olika. Det finns säkert de som tycker tvärt emot vad jag tycker. Kul ändå att känna att den båt som vi funderar på att byta till, Diva 38, står sig även efter att vi tittat på ”nya” båtar.

Det är alltid trevligt på båtmässan och alltid springer man på vänner och bekanta med samma intresse för båtliv. Bl a en gammal klasskompis från åttan. Vi ses en gång om året och det är på just båtmässan. Känner man dessutom att Båtmässan utgör den officiella starten av båtsäsongen kan man ju bara inte låta bli att njuta lite extra. För som maken sade idag när vi körde över Tjörnbron

Om två månader ligger Aquelina i sjön och är det bara bra väder är vi säkert ute med den.

Det är inte utan att man längtar lite…

Hjärtligt gärna!

Nu har vi fått besked om att yngsta dotterns 48-timmars EKG hade lyckats dokumentera hennes tackykardi på ett bra sätt. I och med det har handlingarna nu kunnat skickas till kardiologlab för vidare planering av den kommande ablationen (operationen). Jag hoppas att det inte dröjer utan att hon kan få en tid rätt omgående.

Nu har hon även kunnat börjat ta sin medicin igen. Både den hon ska ta två gånger om dagen och den hon behöver ta innan träning. Gissa om det är någon som är taggad att träna handboll igen? Men, det här med att komma ihåg att ta medicinen lär ta ett tag att komma in i igen. En snäll mamma fick idag rycka ut och åka hem för att hämta den åt henne för att sedan leverera den till henne på skolan. Idag kunde hon göra det – andra dagar är det inte lika säkert.

Just nu tycker jag dock att piller är bra! 🙂 men jag hoppas ändå att hon snart kan sluta med dem igen. Sen gillar jag även att jag inte är ensam om att ha träningsvärk. Jösses vad vi ojjar oss.