Diamonds are a girls best friend

Ibland kommer det ”kedjemail” med olika budskap och man ska skicka tillbaka dem för att bevisa att man är en god kompis, stöttar olika frågor, är emot ditten och datten… Idag kom det ett sådant igen och nu med ett innehåll som fick mig att haja till lite extra. Istället för att skicka det vidare väljer jag att lägga ut budskapet här: 

Ta aldrig någon för given. Ha alla dina vänner nära ditt hjärta, för du kanske vaknar en dag och upptäcker att du förlorat en diamant när du var för upptagen att samla på stenar.

Det är bättre att ha några diamanter än många stenar.  

Och visst är det så?! 

Sen lägger jag gärna själv till att diamanterna kan och får glittra olika mycket under olika skeden i livet och att när de glittrar lite minder inte gör att de förvandlas till stenar för det. Vet själv att jag ibland glittrar mer och andra gånger mindre men mina vänner betyder inte mindre för mig då för det.

 Glöm inte bort att putsa dina diamanter lite extra ibland…

Lill-lördag minus vin då

När jag kom hem var hon redan här.  Hon som nästa räknas som en dotter i huset. Om några veckor flyttar hon till Norge för att jobba så det var kul att få bjuda henne på middag och höra lite om hur det var med henne. Sen kommer hon inte hem förrän i maj igen.

Mellandottern är ju också hemma på besök från Trollhättan så med mig och yngsta dottern blev det tjejkväll (maken var iväg på någon middag med jobbet). Gulaschsoppa bjöds det på och till det vitlöksbröd. MUMS!

Egentligen skulle vi gjort soppan enligt recept från Linas matkasse men eftersom vi har ett ”riktigt” recept från ett Gasthaus i Bayern i Tyskland vågade vi inte chansa. Har svårt att tänka mig att det skulle kunna bli bättre. Mellandottern gjorde en jätteinsats och hade middagen klar när jag kom hem.

Det är jätteroligt att se hur de små tjejerna nu är vuxna och lever sina egna liv! Och att fortfarande få tillhöra deras liv.

Alltid lika spännande

Tre döttrar har jag och två av dem har redan tagit studenten. Genom åren har det blivit åtskilliga utvecklingssamtal och jag måste nog säga att jag överlag (med något undantag) varit mycket nöjd med hur dessa har genomförts av klassföreståndare och mentorer. De har varit väl förberedda och framförallt på högstadiet har dessa förberedelser varit mycket omfattande. Vi som föräldrar har via Fronter och/eller Unikum fått ta del av skriftliga omdömen med betygsindikationer i god tid före samtalen. Både vi och respektive dotter har också kunnat kommentera dessa skriftligt innan mötena. Helt enligt konstens alla regler.

Igår var det dags igen. Det sista officiella utvecklingssamtalet (det på vårterminen är av valfri karaktär då dottern då mer eller mindre är på väg mot gymnasiet då).

Hur det gick? Kanonbra! Superbra! Strålande! Efter 10 minuter var vi klara och då visste vi också att hon hade sju (7!!) betygshöjningar. Vilken tjej! Jag är en väldigt stolt och imponerad mamma!

Nu är hon inte längre någon liten flicka utan på väg mot vuxenvärlden med stora kliv och blir mer och mer rustad för att klara den! Ändå kommer hon alltid att vara min lilla tjej 🙂