När jag var liten slog Abba igenom. Jag var blond och min lillasyster mörk. Gissa vem som var Agnetha och vem som var Anni-Frid?! Pappa hade en video och spelade ofta in de uppträdanden som tv sände och vi satt klistrade vid tv’n. Sen kom filmen Abba – the movie och mamma tog med oss till Borås för att se den. Jag bara älskade Abba.
Som åttaåring flyttade jag utomlands och gick bl a i amerikansk skola. Det innebar att jag rätt snart kunde sjunga med i texterna ”på riktigt” och inte bara ljuda låtarna. Jag fortsatte att älska Abba.
Sex år senare flyttad jag hem till Sverige och fick lära mig att det inte var ok att gilla Abba… Något som var jättesvårt för mig att förstå eftersom Abba var enormt stora utomlands. Vad gör man som 14-åring när någon säger hur det ska vara? Jag slutade gilla Abba offentligt, hemma gillade jag dem fortfarande och har så fortsatt. Jag menar – vad skulle en nyårsafton vara utan ”Happy New Year”?
Numera tror jag inte att någon säger emot mig om deras storhet. Har sedan en tid tillbaka alla deras album i min iPhone och har ikväll – återigen – lyssnat på olika låtar från olika album. Shit vad bra de är! Har du inte boxen – se till att skaffa den… Ett litet tips i all välmening…
Lyssnar man noga på deras musik hittar man musikslingor som kommer igen både i Chess och i Kristina från Duvemåla. Lite som en trailer här och där 🙂
Hur lång tid det tar att lyssna igenom hela boxen? Från Saltå Kvarn till Stenungsund i snöstorm ungefär 🙂
