Sex rödvita snurrskallar

Varning för ”många” hundbilder 🙂

Det finns några saker som gör mig riktigt lycklig. En av dem är att se hundarna leka med andra lika glada hundar. Idag samlade vi sex stycken och det blev ett röjande utan dess like. 

dsc07426
Gnista – lycklig som en lärka
dsc07428
Philip med flaxande öron
dsc07441
Philip hälsar på Jess (Gnistas mormor)
dsc07455
Jojo försöker komma ikapp Jess
dsc07457
Philip sprang och sprang…
dsc07459
…och sprang lite till

dsc07468

dsc07470

dsc07490
Lilla söta Märta, sju månader.

dsc07506

dsc07509
Jojo
dsc07511
Jojo och Märta
dsc07524
Gnista med sin favoritmorbror, Rufus
dsc07547
Glada hundar med Rufus längst fram
dsc07566
Gnista springer mycket fortare än Märta
dsc07569
Rufus springer jättefort
dsc07585
Märta hälsar på Philip
dsc07603
Någon hade godis i fickorna

dsc07606

dsc07611

dsc07621

dsc07661

dsc07670

Nu har vi hittat och kommit i kontakt med ännu fler Welshar i området och försöker få till en träff, för hur det än är verkar Welshar leka bäst med andra Welshar. 

På väg mot Göteborgsvarvet 

Sedan i höstas får jag veckan träningsupplägg och nästan varje vecka har jag följt det. Sedan en tid tillbaka har även en vän hakat på. Tyvärr har hon annat för sig den dagen Göteborgsvarvet går av stapeln men hon har lovat att sparra hela vägen. 

Det är riktigt roligt att springa med henne och vi tar oss över hinder efter hinder tillsammans. Bl a har vi knäckt milen (9,97 km)… Oftast går det bra men idag gick det mindre bra. 


Vi körde pass 2 idag men gick ut alldeles för hårt i intervallerna. Lärdom till nästa gång blir att lyssna på lillebror som faktiskt tryckte lite extra på att inte ge allt. 

Men – vi gjorde det och det i styv kuling. På torsdag blir det pass 3. 70 minuter. Längtar redan. 

Vid kanten av havet

Både började och avslutade dagen vid havet. Jobbet ligget ju precis vid vattnet så jag möttes av pastelliga färger, krispig luft och doft av hav när jag kom till jobbet. 


Att sedan, när jag hade jobbat färdigt, ta en riktigt lång promenad med Philip innebar att jag även bjöds på en fantastisk solnedgång och  fantastiska färger. 


Nästan två timmar senare var benen djupfrysta och det var skönt att komma inomhus igen. Det verkar inte vara läge att glömma understället om det ska fortsätta vara flera grader kallt. Inte för att det gör mig eller Philip något…

Nu väntar soffan. Efter att ha knarkat The good wife i några veckor är vi nu mitt i sjunde (sista på Netflix) säsongen. Frågan är hur många avsnitt vi knäcker idag 🙂