Det plingade till i bilen och lampan att det var dags att tanka tändes. Utan att tänka mig för pluggade jag då in mobilen i laddaren. Som att det skulle hjälpa?!
Jag är visst lite extra virrig just nu…
Kategori: en lisa i livet
Att har rivstartat träningen
Det är bara att inse – hösten är här och med den är det dags att få ordning på alla rutiner igen.
En rutin som varit rubbad sedan min fotoperation är den där med träningen. Första månaden hade jag ju ett stift i foten och när det väl var borta och jag kunde börja belasta den var den så svullen att vanliga skor, och framförallt träningsskor, inte var att tänka på.
Måste säga att alla besked om hur lång tid olika saker ska dröja efter operationen har stämt nästan kusligt bra och så även när svullnaden skulle gå ner. Fyra månader skulle det dröja och så blev det. Visst – foten kan fortfarande svullna om jag t ex stått upp en hel dag men överlag måste jag säga att foten nu är mer som den var innan utan värken i knölen då. Det som däremot märks är att jag tappat muskler i foten och att jag gärna vill ha lite uppbyggnad i skon jag har på mig. Jag har inlägg sedan tidigare men jag skulle tro att det är dags att fixa nya nu.
I måndags var det dags för elddopet. Ett MRL-pass på STC följt av ett Body Combat-pass igår. Träningsvärken har slagit till ordentligt men foten verkar har pallat det (peppar peppar). Nu är det ett träningspass (Indoor Walking) kvar i veckan och det kommer att bli aningen lugnare för foten. Mindre lugnt lär det blir på jobbets 35-års jubileum och då har jag planerat att ha klackar. DET kommer nog att kännas i foten dagen efter 🙂
Spökpromenad
När man som hund är 6 månader gammal och har kommit in i spökåldern kan det bli så att en kvällspromenad tar vääääldigt lång tid. Framförallt om man stannar var femte meter och sedan inte går vidare förrän ”mommo” satt sig ner på huk och lockat för att berömma massor när man kommit fram.
Då kan det vara så att en 400 meter lång promenad tar typ 25 minuter och att ”mommo” får träningsvärk dagen efter…
Sommarkvällar
Jag fyllde kylen i båten inför helgen och passade på att stanna kvar i båten och äta middag. Och sedan lite längre. Jag hade liksom ingen tid att passa och maken var bortrest.
Hade jag tänkt på det tidigare hade jag nog blivit kvar över natten också.
Snart ska jag berätta
På söndag ska jag berätta. Då kommer resan till Skanör i söndags få sin förklaring. Och att jag gråtit glädjetårar idag.
Lite till håller jag på det. Det som vi fått förtroende till. Det som vi kommer att göra allt vi kan för att förvalta och som vi är oerhört ödmjuka och glada för.
Håll ut.
en lisa i livet 