När jag låste båten och packade in mina grejer i bilen var det med en nästan overklig känsla. Hade jag drömt? Hade årets tjejseglingshelg verkligen varit sådär bra?
Det var femte året på raken som vi hade haft ”vår” helg och alla år har vi haft fantastiskt tur med vädret. Visst har vi haft alla möjliga sorter men alltid vid rätt tillfälle. Den här gången har seglingen bestått av läns och slör och fort har det inte gått. Vi har nog toppat på 4,8 knop men för oss är inte farten det viktigaste. Det viktiga är för oss att det är vår helg och att vi gör på vårt sätt. Med så svaga vindar som vi haft har det istället inneburit många timmars länsande och slörande. Många härliga timmar där vi kunnat umgås och ladda energi och kraft.
Flera gånger under helgen har jag kommit på mig själv med att vilja nypa mig i armen. Drömmer jag eller har vi det verkligen så här fantastiskt. Jag är rik som har underbara vänner som vågar segla med mig. Med mig som snart (men bara snart) börjar tycka att jag faktiskt kan det där med att segla. Utan dem hade jag inte gjort det första gången och utan dem vill jag inte ha nästa års tjejseglingshelg. Det är nästa så att jag redan längtar lite.
Lämna allt och bara glida fram i tystnaden…
Ankra upp i en vik och vakna till solglitter…
Segla vidare mot målet och njuta av värmen från både sol och vänner…
Umgås med hela världen framför sig..
Njuta av en vacker solnedgång…
Återvända hem med mängder av minnen och ny energi…
Den här helgen var det mer sommarkänsla än hela förra sommaren och jag har njutit – livet går inte i repris ju…
