Jag gillar där jag bor. Det är fint på så många olika sätt och tittar man åt olika håll (från samma plats) kan skillnaderna bli riktigt stor.
Som idag. Jag gick ner till bryggan på Stenungsbaden Yacht Club och tittade ut över Hakefjorden. Det är torsdag så det vimlade av segel söderut. När jag sedan vände mig om och tittade åt andra hållet var det en helt annan känsla. Lika fint det också. Men på ett annat sätt…
Kvällen före jul 2011 var hon med om bilolyckan och sedan dess har yngsta dottern kämpat med värk. Idag, lite mer än ett och ett halvt år senare hade hon tid på Sahlgrenska hos ortoped för utredning.
Idag får jag veta att hennes nacke ALDRIG röntgades. Hon kördes i ambulans till sjukhuset men nacken röntgades INTE!
Läkare och sjukgymnaster verkar bara ha förutsatt att röntgen gjorts utan att hämta ut bilderna. Bilderna som visserligen inte fanns att hämta heller. Utan att ha sett bilder han hon bl a fått sjukgymnastikövningar. Utan att veta om något är skadat har hon fått olika övningar att göra. Övningar som kanske inte alls var rätt för henne… Fatta att jag är arg. Fatta att jag är ledsen. Fatta att jag är förbannad.
Nu blir det att backa bandet, göra om och göra rätt. Steg ett blir vanlig- och magnetröntgen. Hoppas kallelserna kommer fort. Ett och ett halvt år har ju redan gått…
😦
Med toppar på upp emot 17 m/s gick utomskärsseglingen från Smögen till Ängeviken rätt snabbt och med handen på hjärtat var det kul. Kul eftersom jag tänjde min komfortzon rätt rejält. Ibland måste man göra det och när möjligheten plötsligt dök upp tog jag chansen.
Men – jag måste erkänna att det verkade vara en mycket bättre idé sent igår kväll när möjligheten plötsligt fanns…. Imorse var jag inte lika övertygad.
Härlig segling var det. Enda gången jag plötsligt var i yttre kanten av komfortzonen var när de olika navigationshjälpmedlen som användes inte stämde helt överens och det var rätt mycket ”grus” runtomkring. Med tre meter höga vågor finns liksom inte lika mycket marginal.
Jag är glad att jag tog chansen!
En vän skrev ”semesternöjd” som status på sin FB-sida dagen innan hon skulle börja jobba efter semestern och jag kände direkt att jag kunde ta till mig ordet. Precis så känner jag mig också. Sommaren 2013 är sommaren som jag kommer att prata med mina barnbarn (om jag får några) om. Sommaren då jag hade shorts på mig 33 dagar i sträck. Sommaren när de som köpt utlandsresor kastade pengarna i sjön. När det var varmt både i luften och vattnet under hela semestern. När hände det senast? Som alltid tar det dock slut väldigt plötsligt men känslan av semesternöjdhet lär dröja sig kvar länge än. Och nu har vi ju en hel eftersäsong att se fram emot.
Försöker mig på att rekonstruera vår semesterväg i år:
Med 33 dagar och 32 nätter i båten blir det i snitt 2 dagar per ställe. Det är en rätt go’ semesterlunk. Både maken och jag känner att vi verkligen har gått ner i varv den här semestern och alla minnen från sommaren tar vi med oss och plockar fram när det behövs under hösten och vintern.
SEMESTERNÖJD VAR DET! ÄR DET!
Jag snoozade när klockan ringde. Sen ställde jag om klockan. Jag vaknar inte längre före väckarklockan och ordningen börjar bli återställd. Ordningen där jag INTE är morgonpigg. Jag var lite orolig ett tag men nu verkar det alltså ha gått över så nu får andra familjemedlemmar också gå morgonpromenad med Sintra 🙂
Att promenera gillar jag dock fortfarande och efter jobbet idag blev det en kort sväng på åtta kilometer tillsammans med både hund och kompis. Återigen blev jag påmind om hur fint vi har det häromkring. Det krävs inte någon lång bit innan man är mitt ute i naturen. Idag blev det även en sväng längs havet som idag hade det där perfekta glittret.
Lite otur hade jag dock. Jag hade bara två hundpåsar med mig så det fick bli en sväng med bilen efter promenaden och när vi ändå var ute och åkte tog vi vägen om båten och det var inte bara jag som blev glad av det.
