Slutartider, bländartal och ISO

Jag gillar att fotografera och är rätt nöjd med en del bilder jag tar. Ibland vet jag varför jag lyckas eller misslyckas men allt för ofta använder jag mig av metoden ”omjagtarmångabilderblirnognågonbra”. Den metoden innebär alltid att jag har måååånga bilder att gå igenom. I runda slängar kanske 3-400 efter varje fototillfälle. Det här ska det bli ändring på. Nu ska jag lära mig hur jag ska göra och vad det är som gör att bilden då blir bra. Tillbaka till skolbänken alltså…

10 onsdagkvällar framöver (jag har redan anmält mig till steg 2 också) blir det till att traggla en hel del teori men också för att  träna på teorin i praktiken. Första tillfället var igår. Från att ha lämnat komfortzonen och automatläget för ett tag sedan, mellanlandat lite i AV-läge (Bländarautomatik) kastade jag mig igår ut i den helt manuella världen med både slutartider och bländartal. Allt toppat med ISO. Just det här med bländartal och slutartider är det som förvirrar mig mest men enligt kursledaren kommer vi att gå igenom det så många gånger så att till och med jag kommer att begripa det. Just nu försöker jag komma ihåg ju lägre bländartal, desto större är öppningen i bländaren vilket innebär att mer ljus släpps in. Borde fastna kan man tycka… Jag ska även försöka mig på att gå ifrån sportläget när jag fotograferar hundar i rörelse och istället använda mig av manuella inställningar för slutartider.

Lite djupt vatten känns det som tycker jag… Men kan andra så borde även jag kunna. Eller?

canon_eos_550d_back_medium

Alltid lite vemodigt när hon kläs av

Vädret kunde inte varit bättre så vi passade på att ta ner Aquelinas segel. Vi har gjort det där förut och bryggan inne i hamnen på Käringön är tillräckligt stor för att underlätta jobbet med att vika dem. I år fick vi dessutom god hjälp av Sintra.

20130929-215539.jpg

20130929-215615.jpg
Utan segel var det sedan bara att maskinera sig hemåt till hemmahamnen kryssandes mellan alla hummertineflöten. Jag är lite undrande över var man faktiskt får lägga dessa. I farleder…?

20130929-215906.jpg
Innan vi började tråckla oss mellan alla bollar fick vi dock njuta av en helt fantastisk och aningen surrealistisk vy. Det var väldigt vackert på ett lite konstigt sätt…

20130929-220516.jpg
Nu är det avmastning som står på tur, innan hon lyfts upp på land för vintervila. Vi har helt klart haft en bra säsong i år.

Med höst kommer både kalla och mörka kvällar

Träningspasset (PT-small Group) med Mark på Sportlife var över. Jag kunde knappt gå och visste att morgondagen skulle innebära go’ träningsvärk i benen. Lite för att mota Olle i grind tänkte jag att en rask promenade med vovven kanske skulle vara bra. Få väck lite slaggprodukter efter träningen typ.

Nästa gång ska jag komma ihåg att det på hösten blir både mörkt och kallt på kvällarna och att skogsvägarna inte är belysta. Vi kan väl säga som så att det var skönt när jag tillslut kom fram till vägar med lampor och att jag nästa gång kommer ha på mig både jacka, långa byxor och vantar…

Men fint var det!

Photo 2013-09-23 19 47 59

Rödvattnet och rödvita glada hundar

Helt spontant och relativt oplanerat blev det till slut fem welshar med tillhörande familjer som som träffades på golfklubbens parkering för att sedan åka vidare rätt ut i skogen. Ut i skogen där vi trodde att vi skulle vara ensamma men där många husbilar redan hade parkerat 🙂

Nu skulle vi inte stanna vid parkeringen utan vi gick åt ett annat håll och fick härliga timmar i skogen tillsammans med hundar som lekte lyckligt, klättrade i träd, simmade, kappades om pinnar och till och med fikade. Sintra trivdes som fisken i vattnet och njöt i fulla drag. Hon var konstant längst fram och hos oss samtidigt. Av alla hundar som var med tror jag att hon avverkade mest distans. Att få springa lös är verkligen dessa hundars rätta element. Aldrig långt bort och hela tiden med full koll på var vi är. Ja, och så med ett leende från öra till öra förstås.

20130922-221318.jpg
Tuffaste utmaningen var att fånga alla hundarna på samma bild. Fem stycken. Planen att få dem att sitta fint i vindskyddet fick vi skrota så istället fick det bli en springbild. Glada springande Welsh springerspaniels!

20130922-221541.jpg
Av rapportera jag fick efter promenade somnade Rifus, Kira, Viggo och Bella lika gott som Sintra när de kom hem.

För 25 år sedan började sagan

Allt har en början, även vi. Med vi menar jag början för maken och mig. Den där början som var en kyss. Den där första och lite försiktiga, undrande men ändå förhoppningsfulla.

Vad som hände sen? Bröllop, barn, villa, segelbåt och vovve. Och hela tiden VI. Vi som i maken och jag. Vi som pågår idag och som började den 11 september 1988.

Det är häftigt. Det är kärlek! Min kärlek! VÅR kärlek! 💞

20130910-222746.jpg