Med höst kommer både kalla och mörka kvällar

Träningspasset (PT-small Group) med Mark på Sportlife var över. Jag kunde knappt gå och visste att morgondagen skulle innebära go’ träningsvärk i benen. Lite för att mota Olle i grind tänkte jag att en rask promenade med vovven kanske skulle vara bra. Få väck lite slaggprodukter efter träningen typ.

Nästa gång ska jag komma ihåg att det på hösten blir både mörkt och kallt på kvällarna och att skogsvägarna inte är belysta. Vi kan väl säga som så att det var skönt när jag tillslut kom fram till vägar med lampor och att jag nästa gång kommer ha på mig både jacka, långa byxor och vantar…

Men fint var det!

Photo 2013-09-23 19 47 59

Rödvattnet och rödvita glada hundar

Helt spontant och relativt oplanerat blev det till slut fem welshar med tillhörande familjer som som träffades på golfklubbens parkering för att sedan åka vidare rätt ut i skogen. Ut i skogen där vi trodde att vi skulle vara ensamma men där många husbilar redan hade parkerat 🙂

Nu skulle vi inte stanna vid parkeringen utan vi gick åt ett annat håll och fick härliga timmar i skogen tillsammans med hundar som lekte lyckligt, klättrade i träd, simmade, kappades om pinnar och till och med fikade. Sintra trivdes som fisken i vattnet och njöt i fulla drag. Hon var konstant längst fram och hos oss samtidigt. Av alla hundar som var med tror jag att hon avverkade mest distans. Att få springa lös är verkligen dessa hundars rätta element. Aldrig långt bort och hela tiden med full koll på var vi är. Ja, och så med ett leende från öra till öra förstås.

20130922-221318.jpg
Tuffaste utmaningen var att fånga alla hundarna på samma bild. Fem stycken. Planen att få dem att sitta fint i vindskyddet fick vi skrota så istället fick det bli en springbild. Glada springande Welsh springerspaniels!

20130922-221541.jpg
Av rapportera jag fick efter promenade somnade Rifus, Kira, Viggo och Bella lika gott som Sintra när de kom hem.

För 25 år sedan började sagan

Allt har en början, även vi. Med vi menar jag början för maken och mig. Den där början som var en kyss. Den där första och lite försiktiga, undrande men ändå förhoppningsfulla.

Vad som hände sen? Bröllop, barn, villa, segelbåt och vovve. Och hela tiden VI. Vi som i maken och jag. Vi som pågår idag och som började den 11 september 1988.

Det är häftigt. Det är kärlek! Min kärlek! VÅR kärlek! 💞

20130910-222746.jpg

180 grader åt andra hållet

Jag gillar där jag bor. Det är fint på så många olika sätt och tittar man åt olika håll (från samma plats) kan skillnaderna bli riktigt stor.

Som idag. Jag gick ner till bryggan på Stenungsbaden Yacht Club och tittade ut över Hakefjorden. Det är torsdag så det vimlade av segel söderut. När jag sedan vände mig om och tittade åt andra hållet var det en helt annan känsla. Lika fint det också. Men på ett annat sätt…

20130905-222612.jpg

Om jag är arg? Snarare förbannad…

Kvällen före jul 2011 var hon med om bilolyckan och sedan dess har yngsta dottern kämpat med värk. Idag, lite mer än ett och ett halvt år senare hade hon tid på Sahlgrenska hos ortoped för utredning.

Idag får jag veta att hennes nacke ALDRIG röntgades. Hon kördes i ambulans till sjukhuset men nacken röntgades INTE!

Läkare och sjukgymnaster verkar bara ha förutsatt att röntgen gjorts utan att hämta ut bilderna. Bilderna som visserligen inte fanns att hämta heller. Utan att ha sett bilder han hon bl a fått sjukgymnastikövningar. Utan att veta om något är skadat har hon fått olika övningar att göra. Övningar som kanske inte alls var rätt för henne… Fatta att jag är arg. Fatta att jag är ledsen. Fatta att jag är förbannad.

Nu blir det att backa bandet, göra om och göra rätt. Steg ett blir vanlig- och magnetröntgen. Hoppas kallelserna kommer fort. Ett och ett halvt år har ju redan gått…

😦