Ibland händer det som man aldrig hade trott skulle hända. Ibland händer det människor i ens närhet. Då stannar man upp och inser att man måste leva här och nu. Njuta av livet. Av de små sakerna. Lite mera ”ta dagen som den kommer”. Vad är det man lite floskelaktigt brukar säga? Livet är det som pågår runt dig medan du är upptagen med att planera.
Ta vara på varje dag och njut av livet. Det går inte i repris…
Jag anmälde mig till en utlottning. Sportlife Myggenäs, där jag tränar, firade 1-årsjubileum och hade lite tävlingar. Den här fångade min uppmärksamhet och då måndagspasset med rygg/baksida axlar.
Nästa vecka erbjuder våran PT Marcus möjligheten att träna med honom på ett av hans egna gympass:
Måndag: 18:15: Rygg/baksida axlar
Onsdag: 18:15: Biceps/ Triceps
Passen tränas med hög träningsvolym och intensitet vilket gör att du som är sugen bör ha tidigare träningserfarenhet från gymmet.
Intresseanmälan görs i receptionen fram till Söndag 18:00 då ett namn/pass kommer dras och den lyckliga vinnaren meddelas via telefon.
I går kväll ringde telefonen och jag hade visst vunnit…
Ikväll blir det alltså träning med PT. Jag var dock tvungen att ringa och kolla vad ”Passen tränas med hög träningsvolym och intensitet vilket gör att du som är sugen bör ha tidigare träningserfarenhet från gymmet” betydde. Nu vet jag och jag misstänker att jag kommer ha träningsvärk imorgon, och i övermorgon, och dagen efter det.
Kul ska det bli!
Fyra dagar har hon varit där. Fyra morgnar har jag lämnat och fyra eftermiddagar har jag hämtat. Idag var det femte dagen som Sintra skulle till sitt hundagis.
Att hon har det bra tvivlar jag inte en sekund på och hon är helt slut när hon kommer därifrån. Oftast somnar hon mitt ibland oss och det tar typ två sekunder från det att hon har lagt sig tillrätta.
Ändå var det väldigt roligt (och skönt) att se hur hon ville dit i morse. Redan när yngsta dottern sade ordet ”dagis” reagerade hon. Hon rusade ut i hallen och började snurra vid ytterdörren. Några små korta gnäll kom också och väl framme vid dagiset hade hon bråttom in. Så bråttom att hon nästan blev lite frustrerad på mig när jag inte fick av henne halsbandet fort nog.
Måste säga att det känns bra. Lika bra som när döttrarna trivdes på sina dagis, förlåt, förskolor, när de var små. Man vill ju att de små ska ha det bra och trivas och trivas och har det bra verkar stämma även med Sintra.
Efter att ha dragits med en hemsk förkylning i nästan fyra veckor (med tillhörande tokhosta) var träningsabstinensen hög. Kanske till och med extremt hög. Lågintensiv träning borde ju vara det bästa att börja med så glad i hågen tog jag mig till Sportlife. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och försiktigt men var inte riktigt beredd på att pulsen skulle svaja som den gjorde. Det var en sjukt frustrerad jag som pratade med tränaren efter passet. En tränare som inte alls tyckte att det var konstigt och som tyckte att jag gjort rätt som tog det lugnt och inte heller lastade på så mycket vikter.
Huvudet säger att jag är frisk men kroppen verkar inte hålla med.
Det är bara att inse att det får ta den tid det tar, även om det är irriterande.
Stormen Simone har verkligen fått alla på tårna. Alla kollade väderläget minst en gång i kvarten och den mest diskuterade frågan under dagen var nog när man skulle ta sig hem…
Väderknarkare som jag är har jag ju inte kunnat låta bli att kolla jag också. Även om det inte riktigt har känts som att jag skulle bli så värst berörd av den. Stormen alltså. Redan ganska tidigt kunde man ana att den skulle gå en bit söder om oss och nu verkar det mer eller mindre som att alla är överens om det. Jag har istället fascinerats över alla färger på vindkartan från DMI. Så många färger har jag nog aldrig sett på samma karta på samma gång och om jag är helt ärlig så tycker jag att det är rätt skönt att jag ser prognosen från land så att säga. Alltså inte sittande i båten liggande i en gästhamn. Nu vet jag att båten ligger väl skyddad på land och att det vill MYCKET mer än det vi kommer att få över oss för att det ska vara någon större fara för henne. Annat var det när stormen Per slog till. Då minnas jag att jag och en vän hade en kamp på liv och död med en stor och tung grön presenning. Vi vann men det var med nöd och näppe. Åtminstone som jag minns det. 🙂
Kl 20 (vänster bild) ikväll ser det väldigt lila (mycket blåsigt) ut längre ner i landet. Hos mig kommer det att vara lugnt (hoppas jag). Hur mycket jag än kollar på prognosen, som i och för sig kan ha fel, ser det inte ut att bli så väldigt illa hos oss. Runt 22-tiden (höger bild) ska det pipa i som mest men det är som sagt bara en prognos. Hur det blir i verkligheten får vi se…
Lite önskar jag nog att jag hade kunnat gå ut med kameran och fånga lite av skådespelet. Lite som när adventsstormen Berit slog till för ett par år sedan och vi var uppe i norra Bohuslän och kunde ta oss till Tjurpannan alldeles nära Väckers Fyr. Det var riktigt häftigt.
Väder och vind är häftigt – om man har förutsättning att kunna ta del av det på ett säkert sätt.
