Det blåser och regnar och vi inser att vi ligger riktigt bra. Vinden kommer rakt framifrån (båten alltså) och vi kan sitta i sittbrunnnen ändå. Regnet och vinden är vi skyddade från, och det har lovats en del av den varan. Framförallt vind…
Kategori: en lisa i livet
Dags att sova
Sintra röjer runt i båten som en tok och springer från förpiken till makens och min sovkabin i aktern om och om igen. Däremellan tar hon ett och annat varv under salongsbordet och tar en och annan kort paus. Det är timman terror. Hon har en sådan varje kväll innan hon somnar för natten. Den verkar trötta ut henne ordentligt för sen sover hon i princip hela natten.
Just nu är det stilla i hamnen. Om jag har tolkat väderutsikterna rätt så är vi mittemellan två blåsfronter. En hade vi i eftermiddags/tidig kväll och då fick vi även en duktig skur. Nästa ska komma vid tretiden inatt och hålla på till lunch imorgon. Efter det lämnar vi nog hamnen. Kanske att man skulle gå till Svanesund. Undra om man kan hitta en plats för natten där. Kanske man till och med får besök då? 🙂
Det blev ett skivstångspass av kaoset
I söndags var jag gråtfärdig. Programmet som jag mixade musiken till mitt skivstångspass kraschade och jag visste inte hur jag skulle få till det. Tiden höll på att rinna iväg och ett tag var jag inne på att vi skulle behöva skjuta upp att ge oss av med båten. Idag är situationen en helt annan.
Maken fick löst problemet med musiken, visserligen tillfälligt men det räcker just nu, och inspirationen rann till. Nu är det tillräckligt klart. Tillräckligt klar för att jag skulle kunna köra igenom det med två villiga försökskaniner. Men – det höll på att gå fel redan från början.
Först skulle jag ta mig in i den låsta och larmade lokalen. Hm – hur var det nu man gjorde? Efter två försök ringde jag en ledarkollega och i samma ögonblick som hon svarade blinkade den lilla lampan grön för mig. Väl inne plockade jag fram en bräda, skivstången och vikterna, sen skulle jag dra igång ljudanläggningen. Musiken från min cd lät skit. Det lät burkigt och det lät basigt. Jag kopplade in iPhonen (så himla smidigt) men det lät fortfarande lika illa. Skulle jag behöva åka därifrån utan att ha kört igenom det? Det blev gör om gör rätt. Ett steg i taget och voilá, där var det – ljudet. Riktigt bra lät det dessutom och nu kunde vi köra igång.
Det gick bra! Riktigt bra! Några småjusteringar blir det. En övning i uppvärmningen kändes lite seg och en bicepsövning gick för snabbt men det är småsaker att fixa till. Och så är det slutet då, men det kan jag lätt fixa under tiden vi är ute med båten. För det krävs varken skivstång eller bräda.
Nu känner jag faktiskt att jag kan åka på semester med mycket gott samvete för passet är klart! Så klart den nu kan vara just nu. Stort tack till alla som hjälpt till med allt från musik till larm till att vara bollplank och försökskaniner. Ni har hjälpt mig mycket!
Regn + Råön + Stefan Andersson = solsken
Hela dagen var det varmt. Hela dagen var det klart. Hela dagen såg ut att gå mot en vacker sommarkväll. Det såg ut att bli en vacker sommarkväll så mycket att jag till och med hängde upp en maskin tvätt ute innan vi åkte till Råön. Där skulle vi se Stefan Andersson uppträda.
Maken tittade mot himlen innan vi satte oss i bilen, sedan plockade han med sig ett paraply. Halvvägs ut till Ödsmål kom jag på att jag hade glömt biljetterna hemma och vi fick vända. Väl hemma plockas ytterligare ett paraply med. Maken hade ju trots allt upplevt en långt och blöt regnskur i Göteborg tidigare under dagen så han var mer regnorienterad än vad jag var.
Vilken tur!
När vi hade parkerat bilen öppnade sig himlen. Det bokstavligt talat vräkte ner. Blött sommarregn (som om det nu skulle vara bättre än ett blött höstregn 🙂 ). Just där och då var vi väldigt nöjda med att ha varsitt paraply. Annars var nog det vanligaste regnskyddet vi såg sopsäckar, flera stycken. Ryktet gör gällande att alla hade en gemensam nämnare…
Att regnet skulle förstöra kvällen var inte aktuellt. Stämningen var på topp och Stefan, Sebastian och Magnus bjöd på sig själva, precis som de brukar och lagom till pausen slutade det regna. Nu minns jag nästan inte ens att det regnade längre – även om ALLT var blött när vi kom hem.
Vilken kväll vi fick. Det var mycket semesterkänsla i den och snart är dags för semester på riktigt.
Klart jag ska ta med maken och se Stefan Andersson
När det dessutom inte är längre att åka (kanske tom cykla) än till Råön, ja då var det inget att tveka på.
Nu hoppas jag på gott väder på tisdag.
en lisa i livet 