När vi vaknade idag smattrade regnet mot rufftaket och vi bestämde oss för att ligga kvar i Fiskebäckskil. För att fördriva dagen tänkte vi oss ett besök i Lysekil. Det är så smidigt att ta färjan dit. Väl där anslöt fler familjemedlemmar och det blev glass och det blev gungor. Shoppingen för min del begränsades av ett besök på Apoteket men det misstänker jag att det går att råda bot mot när vi kommer till Smögen imorgon.
Vi är hemma – hemma i huset alltså. Det har inte hänt sedan vi skaffade båt att vi kommit hem en natt under semestern. Det hör liksom inte till men någon gång ska väl vara den första.
Imorgon kommer lilla lillasyster som bor i England. Hon och hennes familj ska segla med oss i en vecka och eftersom vi inte kommit längre än vi gjort kändes det rätt naturligt att gå till hemmahamnen idag för att imorgon, när de kommit, utgå därifrån.
Det har inneburit att vi kunnat tvätta hemma och tvättmaskinen har gått varm men nu är det klart och ska bara vikas och packas ner igen, för ut till båten ska det igen.
10.40 ska jag vara på Landvetter imorgon och sedan blir det några intensiva timmar med stuvning och bunkring igen. Just det – en styck Sintra ska med igen också. Hon har varit hemma i ett par dagar nu.
För övrigt hoppas jag att ingen ser oss när hela familjen smyger runt huset på dagarna. Vissa familjemedlemmar kan sitta i en bil, andra kan smyga omkring och inte vilja göra något väsen av sig. Det är ensamhetsträning av Sintra som pågår. Hon ska alltså lära sig vara ensam utan att vi är hemma… Idag gick det jättebra. 45 minuter gick och somliga av oss (inte jag) tyckte att det var jättelänge. När vi väl kom in, en i taget, låg hon och sov – helt obekymrad. Sånt gillas och det bådar gott inför att vi så småningom ska börja jobba och gå i skolan igen.
Det blåser och regnar och vi inser att vi ligger riktigt bra. Vinden kommer rakt framifrån (båten alltså) och vi kan sitta i sittbrunnnen ändå. Regnet och vinden är vi skyddade från, och det har lovats en del av den varan. Framförallt vind…
Sintra röjer runt i båten som en tok och springer från förpiken till makens och min sovkabin i aktern om och om igen. Däremellan tar hon ett och annat varv under salongsbordet och tar en och annan kort paus. Det är timman terror. Hon har en sådan varje kväll innan hon somnar för natten. Den verkar trötta ut henne ordentligt för sen sover hon i princip hela natten.
Just nu är det stilla i hamnen. Om jag har tolkat väderutsikterna rätt så är vi mittemellan två blåsfronter. En hade vi i eftermiddags/tidig kväll och då fick vi även en duktig skur. Nästa ska komma vid tretiden inatt och hålla på till lunch imorgon. Efter det lämnar vi nog hamnen. Kanske att man skulle gå till Svanesund. Undra om man kan hitta en plats för natten där. Kanske man till och med får besök då? 🙂
I söndags var jag gråtfärdig. Programmet som jag mixade musiken till mitt skivstångspass kraschade och jag visste inte hur jag skulle få till det. Tiden höll på att rinna iväg och ett tag var jag inne på att vi skulle behöva skjuta upp att ge oss av med båten. Idag är situationen en helt annan.
Maken fick löst problemet med musiken, visserligen tillfälligt men det räcker just nu, och inspirationen rann till. Nu är det tillräckligt klart. Tillräckligt klar för att jag skulle kunna köra igenom det med två villiga försökskaniner. Men – det höll på att gå fel redan från början.
Först skulle jag ta mig in i den låsta och larmade lokalen. Hm – hur var det nu man gjorde? Efter två försök ringde jag en ledarkollega och i samma ögonblick som hon svarade blinkade den lilla lampan grön för mig. Väl inne plockade jag fram en bräda, skivstången och vikterna, sen skulle jag dra igång ljudanläggningen. Musiken från min cd lät skit. Det lät burkigt och det lät basigt. Jag kopplade in iPhonen (så himla smidigt) men det lät fortfarande lika illa. Skulle jag behöva åka därifrån utan att ha kört igenom det? Det blev gör om gör rätt. Ett steg i taget och voilá, där var det – ljudet. Riktigt bra lät det dessutom och nu kunde vi köra igång.
Det gick bra! Riktigt bra! Några småjusteringar blir det. En övning i uppvärmningen kändes lite seg och en bicepsövning gick för snabbt men det är småsaker att fixa till. Och så är det slutet då, men det kan jag lätt fixa under tiden vi är ute med båten. För det krävs varken skivstång eller bräda.
Nu känner jag faktiskt att jag kan åka på semester med mycket gott samvete för passet är klart! Så klart den nu kan vara just nu. Stort tack till alla som hjälpt till med allt från musik till larm till att vara bollplank och försökskaniner. Ni har hjälpt mig mycket!
