Nähä – inte…

Hade sett fram emot helgen länge. Jag liksom väntade på att inte få sova länge varken lördag eller söndag, att ha leksaker högt och lågt och att behöva passa mattider. Lillebror med familj skulle komma och hälsa på.

Vem behöver  sovmorgon när en sömnvarm brordotter kan tänka sig att krypa ner bredvid mig i sängen och titta på barntv på morgonen när hon vaknar? Och vem vill inte att maten ska vara klar på bestämda tider när man får ha nära och kära som vill ha det så runt bordet? Tänk vad flexibel man kan vara 🙂

Så kom sms’et. Den minsta brorsdottern var magsjuk och de kunde inte komma. Stackars henne! Jag hoppas att de andra klarar sig och att hon kryar på sig snabbt.  Elaka baciller det där! Vi får fylla helgen med annat – och längta efter en annan helg.

Längta är bra – tur att vi träffade dem för två helger sedan….

Måndag måndag

Ett skivstångspass senare kommer jag hem till ”dukat” bord och vi bänkar oss framför tv’n.

Ung och bortskämd…

Med hakan vid knäna förfasas vi av det vi ser. Ungdomar som aldrig har bäddat en säng, tvättat eller skurat en toalett. Välkommen till verkligheten som den är för alla oss dödliga.

Yngsta dottern konstaterade krasst att när jag var lika gammal som flera av dem var jag trebarnsmamma. Tänker lite på tjejen som inte ”kunde” städa toaletten och som troligtvis någon gång i framtiden kommer att behöva byta en blöja eller två 🙂

Men ärligt talat blir jag mörkrädd när jag ser programmet och då inte för att ungdomarna är så bortskämda utan för hur deras föräldrar faktiskt har skadat dem… Inte ens när föräldrarna får en liten stund för att coacha sitt barn tar de chansen. Istället lindar de in det i fem lager bomull…

Det stör mig. Det gör mig arg!