Love and Marriage

Det var temat på Operans Festkväll. Och vilken kväll det blev. Vädermässigt påminde det mer om en sensommarkväll än en vårkväll i maj och solen sken ikapp med alla gäster.

Kvällens värd var Hans Josefsson och med hans hjälp blev vi lotsade mellan låtar ur West Side Story, musik från ET, Beatles och även opera. Höjdpunkterna för mig under denna första delen var dels när gästsolisten David Shannon (musikalartist från West End i London där han just nu spelar Fantomen på Operan) sjöng Music of the night ur just Fantomen (vi snackar gåshud… ) och när samme solist, tillsammans med Hans Josefsson framförde Me and my Shadow. Familjen vet varför. Förutom David fanns det ytterligare en solist med och det var operasångerskan Francesca Patané. Där har jag nog inte fått alla vuxenpoäng än men visst var hon duktig. Tycker bara att det är så svårt att höra vad de sjunger…

Hemliga gäster ska det ju tydligen alltid finnas och när vi närmade oss finalen skulle dessa annonseras. Och vilka gäster sen – Kalle Moraeus och Bengan Janson! Nu var det shottis och polskor som spelades på Göteborgsoperans scen. Så häftigt! Extra häftigt när Operans stora orkester spelade med – Mäktigt blev det!

Vilken föreställning det var och vilken god mat vi bjöds på efter det. Minipajer, Blomkålssoppa med tryffel, ostron, skaldjusbakelser och pilgrimsmusslor. Under tiden vi minglade runt och åt och drack spelade ett ”band” för oss i foajén. Helt plötsligt stod David Shannon där och sjöng och det dröjde inte länge innan Kalle Moraeus och Bengan Janson var där också. Och visst sjöng Kalle även sin låt från melodifestivalen. (Pratade med Kalle efteråt och jag skulle hälsa till dig svägerskan).

Den här kvällen kommer jag att minnas länge. (Bilderna är tyvärr av sämre kvalitet eftersom de är tagna i dåligt ljus med iPhone)

Festkväll på Operan

Undra vad det är för något?

Om en liten stund ska jag i alla fall iväg på något som heter så. Jobbkläderna är bytta till lite finare och ansikte och frisyr har fått sig en duvning (hjälpligt… när det är så här fuktigt finns det inte mycket som biter på krulligt hår :-)). Känns som att det kommer att bli en festlig kväll.

Spännande…

Lunch i båten en torsdag är lyx

Vilken lyx det är att ha båten liggande så nära jobbet att man kan åka dit över lunchen. Det gjorde jag idag och jag fick med mig tre glada kollegor också. En av dem hade aldrig ens varit på Tjörn så för honom blev det ett äventyr i dubbel bemärkelse.

Medan regnet öste ner och åskan mullrade på fastlandssidan sken solen i sittbrunnen på Aquelina. Vi njöt av lunchen och hann till och med en kopp på maten innan det var dags att åka tillbaka igen. Snart kanske det är varmare i vattnet också, så att man kan ta ett dopp…

Redan på vägen tillbaka till kontoret började det regna så vädret var verkligen bättre på andra sidan Tjörnbron. Jag fick lämna av kollegorna och sedan åka tillbaka till båten igen eftersom jag hade glömt mobilen i sittbrunnen och där hade det inte kommit en droppe regn. Kanske att man skulle flytta till Tjörn permanent…

Två kubikmeter täckbark

Precis när vi hade satt oss på altanen för att äta middag och njuta av ett glas vin. Kvällen påminnde mer om en sensommarkväll än en kväll i maj och vi njöt av värmen. 23 grader kl 19.30. Då kommer en hjullastare och i skopan framtill ligger två kubikmeter täckbark. Visst, det var vi som hade beställt det men ändå. Tajmingen var väl inte den bästa. Visserligen bättre än imorgonkväll då maken ska vara i England….

Det var bara att lägga ut presenningen på gräsmattan så att han kunde tippa lasset på, äta upp middagen, dricka upp vinet och sen hugga i. Ja, jag bytte om också. Tyckte inte att de helvita kläderna jag hade på mig var lämpliga.

Två timmar senare är våra två planteringar mycket prydliga och grannarna fick täckbarken som blev över (ca 1/3). Nu är vi nästan helt klara med trädgården för de närmaste tio åren. Jasså – håller det inte så länge? Nänä, ett tag kommer det vara fint i alla fall. 🙂

Och vilken extraträning det blev för armarna….

Onsdag = tidig träning

Imorse var det lite tufft att ta sig upp ur sängen. Varför vet jag inte men säkert beror det på allt som händer, och inte händer, runt omkring oss just nu. MEN – jag tog mig upp och kunde konstatera att det redan var 15 grader ute och att solen strålade från en klarblå himmel. Förutsättningarna för utomhusträning på Bluewater kunde inte vara bättre och jag hoppades verkligen att Mark planerade att vi skulle vara utomhus… Jag tog i alla fall på mig träningskläder anpassade för det och packade inte ens ner mina inomhusskor. För säkerhetsskull slängde jag i sista stund ner baddräkten. Man kan ju aldrig vara riktigt säker…

Som vanligt fick vi instruktioner när vi kom. En matta, två gröna vikter och en pilatesboll och vi skulle vara utomhus! Flera av oss räknade med att uppvärmningen skulle bestå av ett antal varv runt Stenungsbaden och var nästa på väg när vi fick veta att det inte var så. Istället började vi direkt med pilatesbollen. Jag är fortfarande helt förundrad över hur många olika övningar man kan göra och framförallt att Mark kan alla. Vi började med ”situps” med benen böjda i 90 grader över bollen. Från det gick vi till att bara ha hälarna på bollen (med raka ben) och bara skulderbladen och armarna på marken. Sen skulle vi lyfta ett ben i taget rakt upp mot himlen (point your toes…). 50 på varje ben. Det kändes kan jag lova. Sen kom den, i mitt tycke, tuffaste övningen. Vi skulle pressa ner hälarna i bollen och klämma fast den mellan rumpan och vaderna och lyfta upp knäna mot magen. Det är svårare än man kan tro.

Efter den rivstarten fortsatten han med en mängd övningar och jag vet inte om det bara var jag som märkte det men alla övningar skulle vi göra 50 gånger. Kommer ihåg när vi började träna för honom, då var det 25 som gällde. Kan det vara så att han tycker att vi ska fixa 50 nu?

Även vikterna kom till användning (såklart) och vi ömsom satt på, låg på eller höll i bollen. Tufft – men roligt. Det kommer att kännas i både armar, ben och mage imorgon. Det är jag helt säker på. Avlsutningsvis sprang vi två varv runt Stenungsbaden (varje varv är 700 m) och han klockade. Tyckte att han klockade mig till 6,07 men det kan ha varit 7,06… Det roliga var att jag gärna (?) hade sprungit ett varv till. Kanske var det vädret som lurade mig 🙂

Next week we´re going to play

Så sade Mark innan han släppte iväg oss. Och var vi rädda om våra skor skulle vi se till att packa med oss lite mer oömma sådana till nästa gång. Kan det vara så att det är dags för Bootcamp? Det både ser jag fram emot och inte i så fall…