Kategori: Familj och vänner

Tjäna pengar på att handla kläder

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

”MQ kan jag ju inte handla på – det är ju som att gå in i din garderob!”

Just så svarade en kollega efter att jag frågat om hon hittat något att handla på MQ. Vi hade stött ihop där dagen innan. Vad svarar man på det?

Visst – jag vet att jag handlar rätt mycket där, tom det mesta, men det finns faktiskt några anledningar

  • jag får personlig hjälp och slipper springa ut och in ur provrummet för att hämta andra storlekar eller färger
  • jag får byxorna upplagda
  • det är lätt att koordinera det jag köper där med annat jag köper där – även mellan olika säsonger
  • de som jobbar där vet vad jag har hemma och det underlättar också

FAKTISKT!

För några veckor sedan kom det en inbjudan till clubkväll på MQ och någon sådan har jag ju inte missat någonsin tror jag. Så jag trotsade snöstormen och mötte upp M utanför butiken. M har precis börjat jobba efter en sådär 125 års studier och behövde verkligen handla kläder (hennes ord). Mellandottern följde också med (med baktanken att få mamma att betala för henne också såklart).

Ja – jag hittade massor av överdelar. Både basplagg och lite jobbkläder. Och det blev riktigt billigt. Först fick jag 15% i rabatt på allt – sedan ytterligare 10% eftersom jag är guldmedlem och sen hade jag fått min bonuscheck för 2008 så summa summarum tjänade jag massor!

De pengarna skulle man ju kunna handla ett par nya skor för… Eller hur?

Jorden är rund

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar
Maken har rest mycket i perioder. Redan när vi träffades 1988 reste han mycket. Då bilburet som säljare. Hans distrikt var ganska stort men jag kan nog säga att området närmast där jag bodde fick mest uppmärksamhet.

När vi fick äldsta dottern tyckte han inte att det var lika kul längre. Och när mellandottern föddes hade han bytt jobb och reste inte alls. Fyra år senare flyttade vi hit då maken bytte jobb igen.

Men det var först med jobbet 1997 som han började resa på riktigt. Varannan månad åkte han till Japan i två veckor. Hemma var jag och våra tre döttrar. 2, 5 och 6 år gamla. Är det inte jobbigt? Hur klarar du det? var några av de frågor jag fick. Men det var först med jobbet 1997 som han började resa på riktigt. Varannan månad åkte han till Japan i två veckor. Hemma var jag och våra tre döttrar. 2, 5 och 6 år gamla. Är det inte jobbigt? Hur klarar du det? var några av de frågor jag fick.

Jobbigt? Jobbigast var det nog för maken när han kom hem efter två veckor. Hemma hade vi ju våra rutiner för att allt skulle fungera och plötsligt kom han hem och ”störde” dessa. Och att jag skulle klara det? Varför skulle jag inte klara det? För att jag var tjej? Visst fick jag planera lite extra men jag kommer faktiskt ihåg att det var under den här tiden jag började träna regelbundet. Säkert var det ingen stor grej för mig det här med makens resande eftersom jag växte upp med en far som också reste mycket.

Numera reser maken inte lika regelbundet men han är ofta bort över två helger. Första helgen brukar rinna iväg och andra helgen längtar man lite – och det är rätt gott att få längta lite. Och sen kommer han ju hem! Och över sommaren resern han knappt alls. Då kan vi segla.

Lite lustigt är dock att det inte spelar någon roll var i världen maken befinner sig. Det kan lika gärna vara honom döttrarna ringer till när de kommer hem från skolan eller för att fråga om de kan gör si eller så. Världen är faktiskt inte så stor längre. Inte när e-post, mobiltelefoner, Facebook och hela Internet finns.

I måndags kom maken hem från Australien, igår var han svårt påverkad av jetlag och idag är han i Dublin.

Det kom ett mms

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Min mor och far är i Mexiko. Idag är sista dagen på stranden för dem innan de påbörjar sin resa hem. Bara genom att titta på bilden gissar jag att de haft det kanonbra. Det ser verkligen underbart ut! Jag avundsjuk? Ja, massor!

Måste bara poängtera att bilden är precis den bild mamma skickade som MMS – men visst ser det nästan för overkligt ut…

Oj, oj, oj

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Oj, klockan är tio i sex och den hyrda (!) dvd’n ska vara tillbaka för kl sex.
Oj, yngsta dotterna är hos en kompis och ska sedan vidare på bio och kommer hem först efter nio och har inte ätit.
Oj, ingen av barnen har busskort och ICA, där jag ska lämna tillbaka den hyrda dvd’n, säljer inte busskort.
Oj, yngsta dottern hinner inte värma maten jag köpt till henne och sedan ta bussen till bion.
Oj, bion är slut nio men bussen hem går inte förrän fem i tio.

Lugnt och metodiskt har jag nu:

  • lämnat tillbaka dvd’n och krävt pengarna tillbaka (filmen hackade)
  • handlat micropizza och tomater (!) till yngsta dottern
  • kört till nästa ställe och köpt busskort
  • hämtat yngsta dottern och hennes två kompisar så att hon hinner värma pizzan och äta eftersom jag kör dem till bion.
  • Lovat hämta på bion kl nio.

Tack och lov lagar äldsta dottern middag, trots att hon är sjuk. Puss på dig gumman!