Lite bitter

Bitter – detta fantastiska och i mitt tycke fel- och överanvända ord… Alla är ju bittra idag. Och kränkta. Vi får inte glömma kränkta.

Ändå är det just bitter som jag tycker beskriver hur jag känner idag. Solen skiner och i normala fall hade jag vaknat i båten idag. Suttit i solen och sippat på en kopp kaffe och funderat över dagens möjligheter. Så ser inte verkligheten ut. Möjligheterna jag har för idag sträcker sig till val av sittplats med foten i högläge. Soffan eller altanen. Ok, det hade kunnat vara värre. Det hade faktiskt kunnat regna och då hade det vara varit soffan kvar som alternativ.

På Facebook ser jag bilder som vänner lagt upp. Frukost i sittbrunnen, blå himmel, strålande sol och det där blåa blåa vattnet.

Jo, jag är bitter på riktigt. Besviken alltså. Men jag säger bitter, det är ju modernt.

Typ aj!

Försäkringskassan gick med på taxiresor till jobbet om jag började jobba lite innan sjukskrivningen gått ut. Vi snackar två dagars hanteringstider… Jag är imponerad. 

Strax efter åtta i morse stod då taxin utanför huset och kvart över tolv stod en utanför jobbet så att jag kom hem igen. Det enda meckiga är att jag lägger ut för resorna själv nu och sedan skickar in kvitton för utbetalning. Två kvitton om dagen. Det kommer alltså innebära att jag ska skicka in 22 (!) kvitton. Man kan tycka att det borde gå att hantera på ett enklare och smidigare sätt. 

Hur gick då med arbetsdagen? Jo, bra. Foten på en stol och vaktmästaren lyckades till och med trolla fram en kudde till den. 

Sedan hände det. En kollega kom förbi min plats för att kolla hur det var med mig – och klappade mig på foten – just där stiftet sitter. Jag skrek och hon såg förskräckt ut. Nu var det ju inte meningen men det känns fortfarande tyvärr. 

Nu blir det soffan i eftermiddag och möjligen en stund på altanen om det är tillräckligt med lä där. Vissa positiva aspekter har fotoperationen fört med sig och det gäller att passa på medan solen skiner. 

Mitt skomode sommaren 2015

 Jag kommer så att ta revansch nästa år! 

 

Hade siktat in mig på Birkenstock men i min storlek fanns knappt någon möjlighet att reglera storleken över foten. Så… förnuftet fick råda och det blev Sköna Marie istället…

Surt…

Inte riktigt jag…

Sade jag revansch nästa sommar?

Efter två veckor

Det har nu gått två veckor sedan min Hallux Valgusoperation och jag börjar kunna fungera igen. Jag kan minska på det starka smärtstillande och är uttråkad. Den begränsning jag har är ju ”bara” foten. Att köra bil är uteslutet och att ta bussen någonstans likaså. Vart jag än tar den blir det för långt att gå. 

Dagens utmaning är nu att se om Försäkringskassan kan tänka sig att hjälpa mig med transport till/från jobbet så att jag kan börja jobba innan sjukskrivningen gått ut. 

Följ den spännande fortsättningen…

Sju stygn senare (OBS – bild som kanske är obehaglig)

Jag drömde jättekonstigt inatt. Om foten och hur den såg ut efter operationen. Kirurgen hade hittat en mikroskopisk knöl på tån och tagit bort den istället. Knölen på sidan av foten lämnades därför kvar. 

Att jag drömde så berodde på att jag idag skulle ta bort stygnen och alltså få se foten utan allt paket runt om. Jag såg fram emot det med väldigt kluvna känslor. Bara det där med att ett stift skulle sticka rakt upp ut tån liksom…

Foten har verkligen blivit jättefin och stiftet sticker verkligen rakt upp ur tån och nu är stygnen borta. Det sved tyvärr lite för mycket för min smak så när stiftet ska tas om två veckor hoppas/räknar jag med bedövning. 

Nu kan jag inte låta bli att titta på före- och efterbilden. Det har verkligen blivit stor skillnad. 

Bilden finns längre ner i inlägget. 

.

.

.

.

.

.

.

.

.