Tänkvärt i dessa träningshetsiga tider:
Om promenader nu är så himla sunda som alla påstår, så skulle ju brevbäraren
praktiskt taget vara odödlig.
Valen simmar ju hela dagarna och äter bara fisk, men den är tjock som bara den!
Kaninen springer, hoppar och ”tränar stakmaskin” hela dagarna, men lever max
5 år.
Sköldpaddan däremot springer inte, hoppar inte, kommer alltid sist, rör sig nästan inte alls och lever i 150 år.
Så, slappna av… och träna för att det är roligt!
Jag var där i tid, hittade headset och batteri, kopplade in iPhonen där musiken finns och sen började det gå fel. iPhonen var urladdad och alla som har en vet att det tar ett tag innan den ”vaknar” igen när man kopplar in den. Men – den tiden fanns så det löste sig.
Jag fick ljud i headsetet och alla glada motionärer laddade skivstänger, då började musiken av sig själv. Fick kasta mig in i ljudrummet för att få tyst på den…
Fick hjälp att starta igång musiken – det blev fel låt. Bara att besöka ljudrummet igen…
Passet körde igång och då lade headsetet av… Suck… Bara att sänka musiken lite och koppla in magstödet för att höras även längst bak i salen. Hoppas att alla hörde.
Därefter flöt det på. Tills jag missade ordningen av övningar i en låt och fick improvisera och kasta om lite.
Ändå var det så roligt! Jätteroligt! Att komma tillbaka som ledare efter två års uppehåll känns riktigt bra! På onsdag kör jag nästa pass och det ser jag redan fram emot. Jag ser fram emot varenda pass jag kommer att leda i höst!
Efter två år som vilande från ledarrollen på Friskis ska jag på måndag återigen ikläda mig de rödvita kläderna och leda pass. Den här gången blir det som skivstångsledare. Det känns nervöst men också jätteroligt. Sedan skivstångskursen i Uppsala i maj har jag grejat med passet och det har bl a inneburit att det legat en skivstång och stått en stepbräda i vardagsrummet. Till båten fick jag inte ta med dem för maken utan där hade jag istället ett gummiband som funkade till de flesta övningarna. Nu börjar passet sätta sig och jag har fått god hjälp av mina försökspersoner. Före sommaren var det två stycken som vågade sig på det och nu i måndag var det nästa 20 stycken villiga försökskaniner. Ryktet har nått mig att åtminstone några fick träningsvärk efteråt och det ser jag som ett gott betyg.
Efter några små justeringar ska jag nu ikväll återigen testa passet och sedan hoppas jag att jag är helt redo för måndagar kl 19 med start kommande vecka. Eller åtminstone så klar jag nu kan bli. Det ska blir superkul!
Dagen började bra. Maken och svågern gav sig ut för att fiska redan vid sextiden och klarade sig både från regn och fisk 🙂 Själv började jag dagen med ett Friskispass på Gullmarstrand med efterföljande joggingtur.
Efter lunch lämnade vi så Fiskebäckskil och hissade på för att gå till Smögen. Direkt vi hade hissat storen gick schackeln till storskotet sönder och vi fick laga lite provisoriskt med dynemalina. Efter det fick vi en go segling norrut innan vinden skrotade. Flera verkade i alla fall njuta av färden.
Framme i Smögen var det varmt och mängder med folk. Precis som det ska vara i juli.
I söndags var jag gråtfärdig. Programmet som jag mixade musiken till mitt skivstångspass kraschade och jag visste inte hur jag skulle få till det. Tiden höll på att rinna iväg och ett tag var jag inne på att vi skulle behöva skjuta upp att ge oss av med båten. Idag är situationen en helt annan.
Maken fick löst problemet med musiken, visserligen tillfälligt men det räcker just nu, och inspirationen rann till. Nu är det tillräckligt klart. Tillräckligt klar för att jag skulle kunna köra igenom det med två villiga försökskaniner. Men – det höll på att gå fel redan från början.
Först skulle jag ta mig in i den låsta och larmade lokalen. Hm – hur var det nu man gjorde? Efter två försök ringde jag en ledarkollega och i samma ögonblick som hon svarade blinkade den lilla lampan grön för mig. Väl inne plockade jag fram en bräda, skivstången och vikterna, sen skulle jag dra igång ljudanläggningen. Musiken från min cd lät skit. Det lät burkigt och det lät basigt. Jag kopplade in iPhonen (så himla smidigt) men det lät fortfarande lika illa. Skulle jag behöva åka därifrån utan att ha kört igenom det? Det blev gör om gör rätt. Ett steg i taget och voilá, där var det – ljudet. Riktigt bra lät det dessutom och nu kunde vi köra igång.
Det gick bra! Riktigt bra! Några småjusteringar blir det. En övning i uppvärmningen kändes lite seg och en bicepsövning gick för snabbt men det är småsaker att fixa till. Och så är det slutet då, men det kan jag lätt fixa under tiden vi är ute med båten. För det krävs varken skivstång eller bräda.
Nu känner jag faktiskt att jag kan åka på semester med mycket gott samvete för passet är klart! Så klart den nu kan vara just nu. Stort tack till alla som hjälpt till med allt från musik till larm till att vara bollplank och försökskaniner. Ni har hjälpt mig mycket!
en lisa i livet 