Klockan är snart midnatt och det är fortfarande 16 grader ute. Maken och mellandottern sitter fortfarande kvar på altanen och löser livets gåtor och alla världsproblem. Jag hör dem genom sovrumsfönstret…
Blundar jag kan jag nästan låtsas att jag ligger i akterkabinen i båten och att de sitter kvar i sittbrunnen och pratar och att det kluckar rogivande under båten – Men bara nästan…
Precis när vi hade satt oss på altanen för att äta middag och njuta av ett glas vin. Kvällen påminnde mer om en sensommarkväll än en kväll i maj och vi njöt av värmen. 23 grader kl 19.30. Då kommer en hjullastare och i skopan framtill ligger två kubikmeter täckbark. Visst, det var vi som hade beställt det men ändå. Tajmingen var väl inte den bästa. Visserligen bättre än imorgonkväll då maken ska vara i England….
Det var bara att lägga ut presenningen på gräsmattan så att han kunde tippa lasset på, äta upp middagen, dricka upp vinet och sen hugga i. Ja, jag bytte om också. Tyckte inte att de helvita kläderna jag hade på mig var lämpliga.
Två timmar senare är våra två planteringar mycket prydliga och grannarna fick täckbarken som blev över (ca 1/3). Nu är vi nästan helt klara med trädgården för de närmaste tio åren. Jasså – håller det inte så länge? Nänä, ett tag kommer det vara fint i alla fall. 🙂
Och vilken extraträning det blev för armarna….
Hela helgen gick ju åt till arbete i trädgården och vi kände oss supernöjda med våra instatser. Jag med allt jag fick gjort i rabatterna och maken med att ha högtryckstvättat hela altanen.
Idag fortsatte vi.
Trädgårdsmöblerna skulle få sig en omgång. Utrustade med varsin högtryckstvätt tog vi oss an två bord, sex karmstolar och sex vanliga stolar. Blött blev det och blöta blev vi. Konstigt nog regnade det faktiskt inte men hade det gjort det hade vi inte kunnat bli blötare…
Resultatet? Jag låter bilden nedan tala sitt tydliga språk 🙂 Nu är bara frågan om man skulle olja det eller inte. Någon som har kloka råd?
Det är verkligen en evig kamp vi för mot ogräset. För hur mycket man än rensar så kommer det tillbaka. Visst, man kan använda olika medel och till och med täcka allt med täckbark men inget har effekt.
Varje vår är det samma sak, jag borde, jag kanske skulle, jag måsta, OK – JA SKA…. Rensa rabatterna alltså. Jag är en mästare på att skjuta upp det och sticker hellre ut med båten eller, ja nästan vad som helst. Kanske var det det som gjorde att jag i år insåg att det var dags för en lite mer noggran rensning. Ogräset hade liksom börjat ta över.
Något jag blev helt facsinerad över och som jag måste kolla upp är att ogräs är kameleont. Vad jag menar är att ogräset liknar de växter som finns i närheten. Låter logiskt att det skulle kunna vara så. Någon som vet?
Spirean fick jag slåss med rejält. Vi pratar meterlånga rötter med början till nya buskar. Vissa av dessa fick jag ta hjälp av maken för att ta bort så hårt satt de. Men vad fint det blev när det var klart. Ja – helt klart är det kanske inte. Jag har säkert missat en hel del – men det blev en enorm skillnad… Lite täckbark på bara så 🙂
Bilderna visar bara halva rabatten som jag slet med idag… Men visst syns det skillnad?
Ja inte helt då men efter att maken och jag har jobbat i trädgården sedan halv elva i förmiddags har jag ingen ork att springa idag. Det fanns inte heller tid till någon paus med en god bok.
Men – jag och maken känner oss superduktiga och nöjda ändå 🙂
Som belöning tog jag faktiskt in de vackra tulpanerna som växer i ett undanskymt hörn av trädgården och inte gör någon särskilt lycklig där de står. Nu kommer i alla fall jag att vara lycklig av att se dem.
en lisa i livet 