Äntligen lite julkänsla

Först julbord med jobbet i fredags. Sedan middag med jultema hos goda vänner på lördagen för att sedan toppa med lucia- och adventsmys hemma på söndagkvällen. Nu luktar det till och med jul hemma och jag har haft årets husliga dag. 

Det där med att vara huslig är inte min grej men idag bjöd jag på massa egengjorde godsaker. Ibland förvånar man till och med sig själv. 

Saffransbullar med mandelmassa, pepparkaka med parmesan, smördegsknyten med dadlar, valnötter och ädelost, laxröra på pepparkakor, baconlindade dadlar och massa tyskt julgodis. Jag somnar inte hungrig idag…

  
   
Men det har varit massor av frisk luft också. Det blir lätt så med hund i huset. Två skogspromenader hann jag med. En i lördags och en idag. Härligt skönt och att se Philip springa lös och vara lycklig gör mig glad. 

Vi blev rekommenderade att vänta i sex månader med att släppa honom men nu gör vi det även om det bara gått tre och en halv månad. Och han är jätteduktig och håller kanonbra koll på oss. 

 

Philip och Gnista
  
    
Philip tar täten och Charlie försöker hänga med
  
Philip och Charlie
  
…med solsken i blick
  

1:a advent

Jag kan inte riktigt förstå att det snart är jul. Som vanligt har året gått riktigt fort men så har det ju hänt rätt mycket också. Lite mer än vanligt kanske. 

Tillbaka till det där med advent…

För visst passar jag på att njuta lite extra med tända ljus och så. Och vem har sagt att adventsljus bara ska vara tända på söndagen. Jag brukar få fylla på med nya ljus under december för här brinner ljusen nästan varje kväll. 

  
Och jo, jag gillar det enkla. Sedan gillar jag glas och kristall också så inför årets jul har det blivit lite nytt pynt. De två tomtarna och en kristallvariant av en gammal klassiker. 

  

Solklar kandidat till årets (århundradets?) fest

Jobbet firar 35-årsjubileum i år och det firade vi ordentligt igår. Vi var 800 personer som samlades på Eriksberg där kalaset med stort K gick av stapeln. 

Det var mingel. Det var mat. Det var uppträdanden. Det var FEST. Och alla var där! Även Alcazar! 

  
  
  

Tänk vad roligt det är att göra sig fin och gå på kalas. Så har nog alla tänkt för under veckan som gått har alla på jobbet blivit snyggare och snyggare. Det har varit frisyrer och färg. Naglar och fransar. Solbränna och allt annat som kan tänkas komma till. Stenungstorg måste ha haft försäljningsrekord senaste veckan för det har shoppats in i det sista. 

Yngsta dottern stod för sminkningen och fick mig att känna mig riktigt fin. I övrigt hade jag lyckats hålla mig utan att köpa något nytt. Jag förvånade till och med mig själv…

  
Festen kommer att gå till historien som en av de bästa! Kan till och med vara DEN bästa. Jag ler fortfarande från öra till öra. 

Den där första semesterdagen 

Med en veckas semester framför oss var vi lite ambivalenta. Båt ja, men vart. Danmark lockade men även ett tomt Bohuslän… Vi snackar I-landsproblem. Ett kort tag igårnatt var vi till och med inne på att kasta loss där och då för att möta alla Volvo Ocean Race båtarna som var på väg mot målgången i Göteborg. Vi besinnade oss och gick och lade oss istället. 

Imorse bar det av. Norrut. Smögen var planen. Det var varmt (ljummet i alla fall), solen sken och även om vinden lyste med sin frånvaro kändes det som början på en riktigt bra dag. Och det blev det.    

        

Vi kom inte så långt som till Smögen utan valde att lägga oss i fiskehamnen på Bohus Malmön istället, efter att ha fått rapporter om åska och rejäla skurar på olika håll. Det såg rätt oroväckande ut ett tag. 

  
Men – vi klarade oss. Några enstaka regndroppar fick vi på oss och vi vågade oss inte på den inbjudande uteserveringen men allt som allt har vädret varit helt ok. 

 
Här är fint. Riktigt fint. Och här är tomt. Både på båt och på sommargäster. Enstaka finns här och korkad var den jag stötte på idag. Äldre man med barnbarn, näsan i vädret, vi går ut ur affären samtidigt, han med en glass i handen, jag med kundvagn. Pang sade det när han släppte dörren så att jag körde kundvagnen rätt in i glaset. 

Oj, jag såg dig inte…

 Jo men tjenare… Eller hur… Men jag förstod var barnbarnen hade lärt sig sitt beteende som jag fysiskt fick känna av i affären. Fast det är klart, jag borde ha tänkt på att inte ha kameran med mig i affären. Den är ju rätt stor och behöver barn komma förbi (läs tränga sig) är den ju i vägen. 

Nu kom jagar mig. Här är fint var det ju…

   
 

Ett helt ypperligt ställe att fira silverbröllopsdag på. 

  
I morgon går vi till Smögen.