Makens väska har fortfarande inte kommit fram till honom i KL och han har idag ägnat sig åt intensiv shopping. Vi pratar maken som inte gillar att shoppa och som när han hittar en tröja eller byxor han gillar köper två. Visserligen i olika färg men ändå.
Nu var han så illa tvungen. Att återanvända resekläderna funkar ju inte och då fanns det inte några andra alternativ kvar än att shoppa. Stackars honom – not.
Han var tapper, han var duktig och han kommer att behöva köpa en resväska till för att få hem allt. Extra impad är jag över att han till och med köpte nya skor.
Så var det då det här med storleken. Nedan bild visar visar två par kallingar i SAMMA storlek. Makens storlek på pappret alltså. De är inte lika stora det ser ju vem som helst. De mindre är pyttesmå och helt oanvändbara och de stora ska enligt utsago gå från knäna till armhålorna. Nu tror jag att han överdriver lite men ”I get the picture”. Inga standardiserade eu-mått här inte. Fniss.
(allt skrivet med en stor glimt i ögat…)
en lisa i livet 