Kan man bli annat än glad när man får ta en lunchpromenad i färgsprakande miljö, vackert väder och har bästa gladaste sällskapet? Dessutom matchar hon hösten riktigt snyggt…
Kategori: Hundliv
Kärlek helt enkelt
Höstkvällar när de är riktigt bra
Att komma hem från jobbet, byta om till fritidskläder, hämta kameran och lasta hunden för att sedan få en stund i solen på stranden är vardagslyx. Vardagslyx som jag verkligen värdesätter. Idag fick vi med oss ytterligare en familj med welshar, Sintras tremänning Kajsa och valpen Saga. Det blir alltid lite extra kul och fart och fläkt om det är fler hundar med. Sen blir man så glad av att se hundarna så glada också. Alltid extra glada av att leka med andra hundar av samma sort 🙂

Visst blir man glad av att se dem? Jag blir det i alla fall. De sprider en underbar energi bara genom att vara och visar så tydligt att man ska njuta av nuet

Nu hoppas jag på en lång fin höst med klar krispig luft och vackra solnedgångar.
Kennelträff light
När Sintras uppfödare berättade att kennelträffen hade blivit inställd eftersom många hade lämnat återbud under veckan blev jag lite besviken. Det hade jag inte behövt bli för i nästa andetag frågade hon om vi inte kunde tänka oss att komma till henne ändå. Några hundsläktingar skulle hon nog kunna få ihop. Så blev det och med regnet fullkomligt vräkandes ner på utsidan bilen styrde jag mot Lysekil. För säkerhetsskull kollade jag lite olika väderappar under färjeöverfarten och visst lovade de uppklarnande väder… Fast vem kunde tro det.
Sintras mamma Jess väntade på oss och där fanns även Jess pappa Oscar. Dvs Sintras morfar. Han tyckte tyvärr lite för mycket om Sintra och blev förvisad till övervåningen under tiden vi fikade. Halvsyster Kajsa dök även hon upp. Hon kommer från den kull Jess fick innan Sintras kull. Även brorsan Rufus kom till Lysekil och med kenneln nytillskott, valpen Jojo, blev det sex glada och busiga hundar och alla höll vi tummarna att vädret skulle klarna upp tills vi hade fikat klart. Det gjorde det också så hundarna fick en härlig buspromenad bland klippor, skog och vindkraftverk. Just vindkraftverken tyckte Sintra att vi kunde ha skippat. Dem gillar hon inte alls…
Det blev två intensiva dagar med hundbus för Sintra så början av veckan lär hon nog använda till att sova. Dessutom kommer hon nog att vilja ha lite extra mat. Hon har ju gjort av med en hel del energi under helgen 🙂
Ljuvliga rödvita fyrbeningar
Det har visat sig att det finns en hel skrälldus med Welshar i vårt närområde. Så många att det alltid verkar finnas någon som Sintra kan leka, busa eller gå promenad med. För av någon underlig anledning verkar welshar gilla mest att umgås med andra welshar. Märkligt men sant.
Den här gången var det bus med Kajsa (snart 2 år) och Saga (13 veckor) som gällde. Det visade sig att Sintra och Kajsa är sysslingar (om vi räknat ut det hela rätt) Sintras mormor Joy (Undis) var syster till Kajsas morfar Knotas. Trots det har de helt olika färgteckning. Sintra är rätt mycket röd och Kajsa är mer vit. Om lilla Saga är släkt på något sätt med Sintra lyckades vi inte räkna ut.
Kajsa och Sintra har träffats förut och redan då var det tydligt att Sintra stod högst i rang och visst var det henne som både Kajsa och Saga fjäskade mest för även om hon åkte på ett och annat tjuvnyp också.
Det var så roligt att se hur den lilla ville vara med de stora och leka. Hon gillade inte alls när hennes matte lyfte undan henne för en liten paus då och då. Hade hon fått hade hon varit med hela tiden.
En riktig liten härmapa var hon. Sintra och Kajsa ruskade på sig…
…då skulle Saga göra likadant.
Riktigt roligt hade de tillsammans och lite valpnödig blir man. Alldeles underbart ljuvlig var hon, lilla Saga…
Att Sintra sedan hade med sig halva stranden hem är ju något som man får på köpet. Nästa gång hoppas jag att vi blir fler. Minst fyra welshar till finns det ju häromkring.










