Kanske borde vi ha insett att det skulle hända men ändå blev vi tagna på sängen. Visst har Sintra varit en liten strumptjuv men hon har aldrig visat minsta tendens att tugga i sig dem. Istället har hon gömt dem eller velat att vi ska jaga henne. Aldrig har hon ätit upp någon. Förrän ikväll.
Stor oro (såklart) och ett samtal till veterinär. Nu har lilla vovven fått praffinolja och vi hoppas att den lilla strumpan tar sig igenom systemet utan att fastna. Gör den det blir det definitivt besvärligare…. Men det var en liten kort ankelstrumpa så vi hoppas på det bästa.
Fick förresten reda på att Sintras syster Ester ätit många strumpor under sitt första år. Fler än båda händernas fingrar. Kanske är det ett släktdrag?! 🙂
Semesterseglingen är tillsvidare framskjuten tills strumpan är ett minne blott och imorgon ska huset strumpsäkras.


