Jag har vänner, jag har familj och jag har kärlek. Med det tar man sig igenom allt. Man orkar till och med skratta en stund.
Vi skrattar tillsammans och tar en stund i taget.
Kategori: Personligt
Ett andetag i taget
-
Ett efter ett drar du dem.
Andetagen är lugna och fina.
Du har inte ont och du sover mest.
Ibland öppnar du ögonen och ser på oss.
Vet att vi är där.
Lyssnar på oss.
Du ler.
Och somnar igen.
Inte riktigt än…
Väntar i skuggorna.
Det är inte dags än.
Iakttar under tystnad. En fin tystnad. En lugn tystnad.
Ger oss chansen att få vara tillsammans.
Få krama, få prata, få lyssna.
På andra sidan, på en strand, där kommer de att mötas.
Han med de lysande ögonen väntar och förbereder för hennes ankomst.
Det berättar hon.
Och vi lyssnar och förstår.
Kärleken övervinner allt!
Vem du är?
Tack för svaren jag fick när jag var nyfiken på vem du som läsare är. Nu vet jag lite mer.
- Jag vet att de flesta av er bor i Sverige men inte alla.
- Jag vet att ni troligen dubbelt så ofta är av kvinnligt kön.
- Jag vet att ni är ungefär lika många i alla åldersgrupper förutom ni som är över 60 år – där är ni inte så många.
- Jag vet att fler av er har hund än katt
- Jag vet att färre än hälften av er är tonårsföräldrar och att ungefär lika många är seglare.
- Jag vet också att de flesta av er hälsar på bloggen någon gång varje vecka.
Tack för att du svarade. Det har stillat min nyfikenhet – för en liten stund i alla fall 🙂
Långt långt in i framtiden
Det kommer att inträffa det vet jag. Ändå vill jag inte tänka på det det allra minsta men idag kan jag inte låt bli.
Fick imorse veta att en bekants älskade hund hade fått somna in igår kväll. Lugnt, värdigt och trygg. Beslutet var inte svårt för min bekant att ta men det tar inte bort tomheten och saknaden efteråt. Jag är innerligt ledsen för deras skull och tårarna rann längs mina kinder när jag fick veta.
Någon gång kommer det där att vara jag och hur jag kommer att hantera det har jag ingen som helst aning om. Men idag kramar jag Sintra lite extra mycket.
REGNBÅGENS BRO av Paul C. Dahm
Det finns en bro som förenar Himmel och Jord.
Den kallas för Regnbågsbron, tack vare dess många färger
Vid denna sida av Regnbågsbron, finns ett land med ängar, kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs. När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats.
Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som har blivit skadade görs hela igen.
De leker hela dagen med varandra.
Men, det är en sak som saknas..
De är inte tillsammans med den speciella personen som älskade dem på jorden.
Så, varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka
och tittar upp.
Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar, och hon rusar så plötsligt från gruppen.
Du har blivit upptäckt!
När du och din speciella vän möts, kramar ni om varandra lyckliga att återförenas, för att aldrig mer skiljas åt.
Ditt ansikte kysses igen och igen och igen; din hand smeker åter det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande i ditt hjärta.
Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron, för att aldrig mer skiljas åt…
