Extra tur att jag inte är höjdrädd och att vi har en båtsmansstol.
…jag tycker till och med att det är kul.
Kompisarna drog med sina båtar till Skagen och det är inte utan att vi gärna hade hängt på.
Men…
Vi hade bestämt att använda helgen till att fortsätta skola in Gnista på det här med båtlivet. Lyftas hit och dit, halkigt underlag som lutar, alla konstiga ljud och resten som är en del av paketet.
Vi valde att ligga kvar i hemmahamnen igår. Vi hade lite att fixa med för att göra båten så valpstaket som möjligt. En del av det bestod i att ”virka” lite. Vi vill ju inte att hon ska halka av.
Hennes flytväst har visat sig ha magiska egenskaper. Med den på är hon lugn och försiktig. Tar vi av den är hon en virvelvind. Bäst av allt är nog ändå att hon inte verkar bry sig om den.
Idag har vi lagt loss och går nu för motor mot Klädesholmen. Solen skiner och vinden lyser med sin frånvaro. En rätt lagom första tur för Gnista.
Någon gång måste man börja ju, och med en långhelg på gång ville vi testa en natt redan nu. Alltså en natt, första natten för Gnista, i båten.
Bara vara tänkte vi. På samma sätt som vi gjorde med Sintra när hon var liten. Sådär så att det inte skulle vara läskigt.

Det gick riktigt bra. Men Sintra bara blängde på oss. Varför den lilla vispen skulle med hit till båten kunde hon inte riktigt förstå…
Nu hoppas vi att lillan sover gott inatt också.
(Här kan du läsa om Sintras första besök i båten)
Stanna!
Den myndiga rösten från den kostymklädda mannen fick maken att stanna och förvånat titta upp. Mannen pratade in i sin ena ärm samtidigt som han beordrade maken att ställa ifrån sig väskan. Där och då kom maken på att det visst skulle vara ministerbesök på jobbet just idag och då bl a även besök av finansministern. Mannen i kostym var uppenbarligen från Säpo.
Maken ställde ifrån sig väskan på marken.
Vad har du i väskan?
Mannen fortsatte att kommendera maken och såg bara ännu bistrare ut när maken svarade – en segelbåt…
Backa tre steg!
Kostymmannen fick sällskap av ytterligare en man i kostym och efter lite olika turer om vem som skulle öppna väskan och var maken skulle stå kom det:
Det ÄR en segelbåt!
Säkert hade Säpomannen hunnit tänka både att humorn i Göteborg är kass OCH att maken troligtvis hette Glenn.
För att någon skulle bära omkring på en radiostyrd segelbåt i en gevärskoffert kan ju inte ha varit det första han tänkte…
Men – nyfikna på båten blev de så det är inte helt omöjligt att det inom en snar framtid seglas radiostyrda segelbåtar även hos Säpo.
Ok, det var verkligen underbart att komma ut med båten och även om jag i princip inte gjorde mer än hemma (min bedömning…) och var försiktig har jag ont i foten idag. Duktigt ont!
Men innan jag landade i ontet var dagen riktigt bra. Vinden blev ljummen och vi stannade i Marstrand till efter lunch innan vi kastade loss. Då var det inte många båtar kvar mer än vi.
Även Sintra verkade njuta av dagen även om hon mest hade fokus på alla dofter som vindarna förde med sig.
När vi kom hem var yngsta dottern ute i trädgården med lilla Gnista och Sintra rusade dit. Det blev en lång busstund med mor och dotter så det dröjde innan vi lämnade gräsmattan.


Maken till vitamininjektion får man leta efter 😃.
Nu sitter jag med foten i högläge och hoppas att ontet snart ger sig. Det är bara att inse att knoppen vill mer än kroppen….