Att jag inte har sett likheten tidigare. Sintra är som ett litet barn. Jag tänker på hur hon beter sig när vi är ute och går.
Hon ska bara…
• Plaska i vattenpölarna
• Hoppa över diket
• Skrämma fåglar så att de flyger iväg
• Gå balansgång på muren
• Jaga där lövet som precis flög förbi
• Inte vilja gå vidare när något annat är mer intressant
• Göra små glädjeskutt då och då
Underbara hund!
För en gångs skull blåste det från/åt rätt håll. För en gångs skull var det inte motvind. Med ca 8 m/s länsade vi norrut till Fiskebäckskil. Visst fick vi lite regn på oss men mot slutet sprack det till och med upp med direkt påverkan även på temperaturen.
Det är härligt att glida fram på vattnet. Nästan ensamma. Det är helt klart nu som Bohuslän bjuder på mest av sig själv för de få som är ute och vi tillhör dem.
Framme i Fiskebäckskil inser vi att vi ÄR helt normala. Åtminstone bland oss som är här 🙂
Maken och jag började spåna lite. Hur normala är vi egentligen och vad eller vem är det som definierar normalt?
Ta det här med båtlivet. Ute är det bara ett par plusgrader (det är natt nu) och ändå är vi ute med båten. Visst, det var säkert tio grader idag på dagen och säkert ännu mer i solen men rent krasst står de flesta båtarna fortfarande kvar på land. Men inte vi. Vi har längtat efter första helgen ute med båten och som tur var är vi inte helt ensamma. Inte helt. Många är vi inte men vi som är ute vi njuter. Kanske är det det som är det normala i det hela? Att vi njuter av det även om det inte är helt normalt….
På tal om temperaturen på utsidan är jag glad att vi har vårt portabla element med oss. Sintra gjorde ett gott jobb med att värma upp min säng så nu fryser jag nog inte inatt (hoppas jag)
Skit i normalt! Njut av livet – det går inte i repris.
När jag kom hem efter jobbet möttes jag av en glad vovve som vill leka i trädgården. Där var det inga ledsamheter överhuvudtaget och då rycks man lätt, väldigt lätt, med. Vi kastade boll. Vi kastade boll länge. Att hämta bollen fixar hon lätt men sen är det det här med att släppa den på kommandot ”loss” vilket är inte lika kul i hennes värld. Men – vi börjar hitta rätt och idag släppte hon den flera gånger utan att vi behövde kampas om den… Träning Träning och ännu mera Träning funkar alltid i längden.
Att plötsligt hitta färgglada vårtecken i trädgården var precis vad jag behövde idag. Efter en vecka som inte platsar på tio i topplistan över de bästa är varenda lite ljusglimt värt massor. Gula och lila krokusar, tulpaner, scilla och knoppar som nästan är på väg att ”brista” gjorde mig glad. Glad för det lilla och glad för vardagen. Glad för nuet och glad för vackerheten i det som är smått… Väljer man nu att fokusera på en sak i taget så kommer allt att bli bra. Det bara vet jag.
Väljer man nu att fokusera på en sak i taget så kommer allt att bli bra. Det bara vet jag. Jag ska åtminstone försöka.
Försöka finna mig i att jag har ont i knäet och att det troligen hänger ihop med knölen på foten och att det troligen innebär någon form av skalpellinblandning framöver. Men sen blir det bättre…. Lägger man där till att det finns de som har betydligt allvarligare ”ont” så är mitt lilla egentligen inte så mycket att gnälla över. Även om det skickade mig rätt ner i källaren kl 06.00 i morse när väckarklockan ringde. Att då upptäcka att jag hade för ont för att till och med jag skulle tycka att det var lämpligt att åka på Indoor Walking var jobbigt. Riktigt jobbigt. Istället för att tycka det kunde jag ha tyckt att det var mysigt att få krypa ner i sängen och mysa med Sintra i en timme till… Ja – så måste jag nog göra. Försöka vända det negativa till det positiva. Se vad framsidan av baksidan är liksom…
Oj – här kommer jag att behöva hjälp… Det får verkligen bli fokus på en sak i taget. Och jag- ta emot hjälp? Jag som helst vill klara mig själv…. Uj, uj, uj… Bäst att sova på saken. Det känns säkert bättre imorgon.
Vaknar 06,29! Panik!!!!! 21 minuter senare måste jag vara incheckad på Sportlife på Myggenäs… Attans att tidig träning måndag och fredag har blivit en sådan vana. Det hade jag aldrig trott. Jag är ju typ inte en morgonmänniska…. Men Indoor walking har hamat högt på priolistan.
Jag hann och efter passet gav jag mig själv en stor klapp på axeln för att jag faktiskt tog mig iväg och inte bara snoozade. Kan säga att det vara nära när jag såg att det snöade. Stora flingor dessutom.
Dagen fortsatte i samma anda och först vid tre kunde jag äta lunch och det bara tack vare att en kollega hade en sallad över. Annars hade jag fått överleva på en bit morotskaka och ett päron. Det var nog en himla tur och jag inser att det är dags att bunkra lite soppor att kunna ta till vid nödfall. Nödfall = oförutsett möte över lunchen…
Fick ett tips av en av träningskompisarna. Tips till fredagsmyset. Bred ur chips på en plåt, smula getost över och skicka in i ugnen. Ringla lite honung över och gärna också granatäppelkärnor (de missade jag). Familjen var skeptisk men vågade smaka och gillade det. Medan snön singlade ner på utsidan låtsades vi att det var vår och öppnade en flaska rosé. Förra årets favorit som kommer att funka även i år. Collavery.
Imorgon blir det båtjobb. Nu är det vår! Så det så!
en lisa i livet 