Stökigt värre – eller?

Yngsta dottern och jag skulle städa idag, och röja, och tvätta och…. Då dök grannen upp med en födelsedagspresent. Jag hade hunnit röja lite men det värsta är helt klart kvar :-). Istället för att fortsätta städa fikade vi och fick en trevlig pratstund. Jag råkade nog nämna att vi höll på att städa lite (som ett sätt att ursäkta att det såg ut som det gjorde) och då började hon skratta. Hon menade på att om det här var stökigt så vill hon ha det så fint hemma… (?)

Lite gott var det att höra det och jag tvingade mig själv att se på hemmet med hennes ögon. Eller egentligen med samma ögon som jag skulle ha använt hemma hos någon annan. För visst är det så att jag ställer högre krav på mitt eget hem och är extremt kritisk. Hade det sett ut som hos mig hemma hos någon annan hade jag inte reagerat eller tyckt att det var stökigt men när det gör det hemma hos mig, ja då ska det städas… Men det är klart, dammsuga skulle jag behöva göra.

Laga middag hann vi inte heller. Det fick bli Donken och städningen, i den mån den behövs, gör vi i morgon istället och röjer bara klart idag. Då ska vi även hinna handla.

Vad skönt att hon kom förbi 🙂

När man träffar någon på fel plats

Precis som alla andra så har jag lärt känna människor i lite olika sammanhang. Det är på arbetsplatsen, på Friskis, genom handbollen osv. Ibland händer det att man möter människor från ett sammanhang på ”fel” ställe. Dvs ett ställe som jag inte förknippar dem med.

Idag hörde jag plötslig en röst jag kände igen. Det störde mig lite att jag inte kunde placera den men den stämde inte in på den plats jag var på just då. Jobbet alltså. Sen såg jag honom och ytterligare en person. Båda från för mig olika sammanhang. Den ene har jag lärt känna genom dotterns handboll och den andre genom Friskis. Men där och då när jag hörde dem kunde jag för mitt liv inte placera dem. De var ju på ”fel” ställe. På mitt jobb. Där brukar de inte vara. 🙂

Tänk hur konstigt vi fungerar ibland.

Kloka ord från en indian

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

 Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss. Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism. Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”Den du matar”, sa den gamle mannen

Backträning – kan det vara något?

När jag springer börjar jag allt som oftast med ”kyrkbacken” uppför. Varför? Bra fråga. Och jobbigt är det dessutom. Alternativet hade varit att ta den sist och på andra hållet men det känner jag inte riktigt för. Den känns lite för brant att spinga ner för… 

Istället har jag slagits av tanken att kanske använda den, eller åtminstone del av den, till backträning. Det lär ju vara bra har jag hört. 

Surfar runt lite för att läsa mer om det och blir inte direkt klokare. Funderar på om den är för brant, eller för lång? Om ifall jag ska börja med att springa mitt vanliga varv först och sedan köra backträning? Eller om jag ska ta backen först och sedan mitt vanliga varv? 

Hade tänkt ge mig på detta ikväll men får nog göra lite mer research först. Kanske kan jag få lite tips här…

Väntar och håller tummarna

För snart en timme sedan körde jag yngsta dottern till handbollsträningen. Det är första träningen efter hjärtoperationen och det är nu vi kommer få svar på om den lyckades.

Det är nervöst. Jag håller tummarna. Jag väntar.

Snart vet vi om vi kan lägga de senaste två åren bakom oss. Jag hoppas!