Efter veckor och till och med månader utan det vanliga typiska västkustvädret på vintern har det nu anfallit. Dimman ligger tät och fukten och kylan tar sig in överallt. Där det tidigare låg vita snöhögar finns nu smutsiga högar med grus och det är blött, blött, blött.
Detta kan jag leva med! För visst är det så att det innebär att våren är på väg? Det syns i alla fall på mina häggmisplar. Det är fullt med knopp på dem.
Men dimman får gärna försvinna…
Testar en ny (för mig) hudvårdsserie.
När jag var Special Guest på Stenungsbaden för ett tag sedan var jag bl a på ansiktsbehandling där Dermalogicas produkter användes.
Har köpt ett prova-på-set som enligt uppgift ska räcka i en månad.
Hittills känns det bra. Följ den spännande fortsättningen…
Jag har en tendens att gå ut för hårt, öka och sedan tröttna. Nu ska jag ge mig på att följa det träningsprogram de har på marathon.se inför tjejmilen.
Det innebär att dagens träning ser ut enligt följande:
Vi startar upp programmet, med löpning uppblandat med jogg. Om du orkar jogga hela sträckan direkt, kan du givetvis göra det. (idag 20 min)
Inled med 2 min lugn promenad för att väcka kroppen, kör sedan 4 stycken lugna löppartier om vardera 5 minuter med 2 minuters rask gång mellan.
(4x5min löpning, med 2 min gång innan och mellan joggen)5 min stretch
Det borde jag väl fixa?
Misstänkte att jag skulle få träningsvärk efter träningen på Bluewater igår – och det fick jag! Med besked.
Varenda gång jag har tränat med Mark har jag svårt att gå, resa på mig, sätta mig ner, lyfta armarna eller till och med skratta. Varenda gång. Man kan ju tycka att det borde ha gett sig nu – eller?
Eller är det så enkelt att jag aldrig annars tar ut mig som jag gör på den träningen? Det i kombination med att övningarna isolerar muskelgrupperna och när man då gör övningarna på rätt sätt (under stor granskning av Mark) så blir effekten så mycket bättre? Kan det vara så?
För inte kan det vara så att vår tränare har voodoodockor som han sticker nålar i på torsdagar… Nej – det kan jag inte tänka mig 🙂
Men jag tänker fortsätta träna hos honom ändå!
Ett och ett halvt kilo mindre visade vågen efter en första vecka med Propoints. Då har jag ätit allt jag har velat, druckit vin och njutit av efterrätt. Till och med lösgodis har jag ätit. Det ska nog gå vägen det här!
Det uppstod en diskussion idag på ”lektionen” huruvida vågen hade varit snäll eller inte… Vadå vågen varit snäll? Skitsnack! Det är inte så att jag kommer att gå ner i vikt trots att jag vräker i mig godis och bullar och för mycket mat bara för att jag betalar. Jag har ju ett ansvar själv och förhoppningsvis också ett mål med varför jag går dit. Inte är det vågen som styr min viktminkning…
För dem som inte är vana att arbeta med målbild tror jag att inslag av just detta hade hjälpt mer än att få veta hur man ska lyckas få äta den där chokladbiten man ”måste” ha. Mental träning – motiviation och fokusering! Saknas motivation och fokus kommer det att bli dyrt.
Jag är motiverad OCH fokuserad OCH ser målet framför mig. Nu är jag inte så blåögd att jag tror att min egen viktminskning kommer att rulla på med 1½ kg/vecka – mitt mål är istället ½ kg/vecka (i snitt) och att även göra jämnvikten för det nya programmet. Lära mig hela vägen alltså. 22 juni ska jag vara klar!
en lisa i livet 