Ger mig själv en klapp på axeln.
Bokar av och bokar om i kalendern. Allt för att det ska finnas luft också. Det kan inte vara så att jag måste hinna med allt på en gång. Det finns många dagar under ett år.
Bra där, tänker jag. Åtminstone idag. Vi får se hur länge det håller. Det är ju det där med att prioritera handlar om att välja bort…
Varför går man i fällan så ofta?
Tänk på det
Det finns bara en sak att säga om att hundar förgiftas med kött.
F Y F A A A A A N !!!!!!
Nu verkar det ha hänt även här i trakterna.
http://nyhetersto.se/telegram.asp?ID=6227
Varför???
Det gäller att stanna till och njuta av det lilla. Det var kallt och krispigt när jag kom till jobbet i morse. Minus åtta grader stod det på termometern och eftersom det var helt klart låg Hakefjorden helt stilla. Helt stilla och mycket vackert.
När det är så där vackert försöker jag att stanna upp och njuta av vackerheten. Det är så mycket som är bråttombråttombråttom att man inte hinner eller rättare sagt man ser men ser ändå inte. Lite flummigt men ni fattar kanske ändå. Tänk om man på något sätt skulle kunna få fram hur viktigt det är att faktiskt se och faktiskt tillåta sig att se ”här och nu”.
Vi planerar väldigt mycket i våra liv. På gott och ont. Men när vi till och med planerar in när vi ska se något fint eller när vi ska ha roligt då har det väl ändå gått för långt? Vi lever nu och här och vi själva är både med och skapar och upplever det som är vackert och roligt. Det som händer i vardagens alltså.
En spontan lunchdate ledde till en spontan lunchpromenad och utan den hade jag inte både fått träffa en kär vän eller fått se och njuta ännu mer vacker vardag. Just där och då. Jag var där och jag såg och upplevde det utan att det varit planerat.
Att bo och arbeta där jag gör bjuder på mycket vackerhet. Vackerhet som jag emellanåt tar för given. För given eftersom den så ofta är där. Ser jag den inte kan den inte heller göra mig glad. Idag såg jag den. Idag tog jag till mig den och idag njöt jag av den. Helt oplanerat… Till och med när jag hade ett ärende till bilen under eftermiddagen.
Frågan är hur roligt jag kommer att tycka att kvällens Box-pass är? Riktigt roligt hoppas jag… Men först ska jag njuta av yngsta dotterns Kyckling i currysås med ris och rårivna morötter. Den ser jag verkligen fram emot.
Hon tittade konstigt på oss när vi skulle åka hemifrån i morse. Precis som vanligt satt hon i sin bädd och jag tror att hon längtade efter att få somna om – som hon gör varje dag när vi har åkt hemifrån.
Kommer du Sintra? Vi ska åka till dagis…
Vi fick ropa både en och två gånger och till slut kom hon.
Första dagen på dagis. Visserligen blir det bara två dagar i veckan men ändå. Vår lilla skrutta. Hur skulle det gå? Skulle ”alfahanen” Charlie släppa in henne i flocken så att hon kunder vara med i den lösgående gruppen? Det var ju det vi helst ville.
Charlie kom först efter lunch och när vi fick bilden av Sintra och Charlie tillsammans drog vi lite av en lättnadens suck. Han verkar gilla henne och hon har säkert haft det jättebra!
en lisa i livet 