Äntligen kom den – snön!

De höll det de lovade. Vid tiotiden idag började snöflingorna dala så sakteliga. Fina, fluffiga och vita var de och snön täckte snart marken. Om den fortsatta prognosen stämmer kommer den till och med att ligga kvar ett tag. Typ en vecka eller så. Me like!

Det fick bli en skogspromenad med hundar och vänner. En promenad som för en gång skull inte slutade med bad för Sintra. Hon var lika ren när vi kom hem som när vi gav oss av. Vi, vi var aningens blötare bara. Mycket snö föll det under tiden, även om skogen läade rätt gott.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utan några direkta planer

Helgen närmar sig och vi har inget planerat. Efter en extremt intensiv höst känns det både lite märkligt och skönt. Ändå vet jag att vi kommer att fylla tiden. Jag kommer nog ändå att fylla den med att träna på att inte göra något alls. Det vet jag att jag behöver träna på. Kanske ska jag träna också. Friskisträna alltså. Sen hoppas jag ju en hel del på den där snön som ”alla” pratar om nu. Tillräckligt kallt för det är det ju men än har jag inte sett en enda snöflinga – och varifrån skulle den komma? Det ser inte riktigt snöaktigt ut på himlen. Inte än i alla fall…

Undra om man kanske skulle börja helgen med att bada tunna…?

 

Som ett glas mellanmjölk

Idag ser man inte så mycket av världen. Det är dimmigt och grått och faktiskt nollgradigt. Här och där såg jag till om med att buskar och träd var alldeles frostklädda. Tittar jag ut genom fönstret ser det ut som ett glas mellanmjölk, eller i alla fall som spökvatten (färgen på vattnet som blir när man häller vatten i ett glas som det tidigare varit mjölk i…).

Misstänker att jag snart kan sluta hoppas på några veckor med snö och riktigt vinterväder. Istället får jag minnas tillbaka på de som var förra året och året dessförinnan.

Nej se det snöar ju…

Snön har lyst med sin frånvaro på västkusten i år men idag var det dags. Det började snöa efter lunch, ett stilla snöfall där det faktiskt relativt snabbt blev vitt på marken. Plötsligt ringde telefonen. Det var mellandottern som bara var tvungen att berätta om Sintras första möte med dalande flingor från skyn. Hon hade ju redan upplevt snö på marken men detta var något helt nytt för henne. Hon blev stående under tak och bara tittade. Huvudet vickade från sida till sida och flingorna i luften (stora sådana enligt dottern) var väldigt spännande. Ivrigt påhejad av sin lillmatte började hon sedan jaga dem och jag önskar så att jag hade kunnat få se det. Kanske tycker hon att det är lika roligt nästa gång, och nästa gång, och nästa…

Det hoppas jag på. Och på att det kommer mera snö. Massor med mera snö som får ligga ett tag.

Färgglatt och blåsigt

Nu är det sådär färgglatt på vindkartorna igen. Färgglatt åt den orange/röda skalan. Skalan som betyder att man ska hålla i hatten ordentligt. Upp emot 28 m/s ska det blåsa tidigt på morgonkvisten.

Det är det röda på kartan som indikerar vindar på upp till 28 m/s. Det mörkorangea betyder upp till 24 m/s och det ljusorangea upp till 21 m/s. Inget att leka med med andra ord. Dessutom lär det ta i ännu mycket mer i byarna. Vill minnas att 35 m/s var toppnoteringen sist det tog i som bäst – och det var ju inte länge sedan. Nytt rekord på gång nu kanske?

Jag börjar faktiskt bli riktigt trött på blåsandet nu. Det räcker liksom…