När man som hund är 6 månader gammal och har kommit in i spökåldern kan det bli så att en kvällspromenad tar vääääldigt lång tid. Framförallt om man stannar var femte meter och sedan inte går vidare förrän ”mommo” satt sig ner på huk och lockat för att berömma massor när man kommit fram.
Då kan det vara så att en 400 meter lång promenad tar typ 25 minuter och att ”mommo” får träningsvärk dagen efter…
Jag fyllde kylen i båten inför helgen och passade på att stanna kvar i båten och äta middag. Och sedan lite längre. Jag hade liksom ingen tid att passa och maken var bortrest.
Hade jag tänkt på det tidigare hade jag nog blivit kvar över natten också.
På söndag ska jag berätta. Då kommer resan till Skanör i söndags få sin förklaring. Och att jag gråtit glädjetårar idag.
Lite till håller jag på det. Det som vi fått förtroende till. Det som vi kommer att göra allt vi kan för att förvalta och som vi är oerhört ödmjuka och glada för.
Håll ut.
Sista semesterveckan började ju vädret ordna till sig och när det var dags att börja jobba sken solen från en klarblå himmel. Det var varmt och det behövdes ingen jacka på väg till jobbet. Den här veckan har det blivit ännu bättre och det sägs att det ska hålla även nästa.
Jag skulle ljuga om jag sade att det inte kände lite bittert men istället för att sura över att det fina vädret kommer nu tänker jag njuta av det. Bli glad när jag drar upp persiennerna på morgonen. Känna solens strålar värma redan tidigt. Rikta ansiktet mot himlen på lunchen för att odla fräknar och sedan landa på altanen efter jobbet och gå in först när det är dags att gå och sova.
Det är verkligen underbart väder nu!
Om man är sex månader gammal FÅR man vara trött. Och är man RIKTIGT trött kan det hända att sovstilen blir därefter.
Notera att det som ser ut som svansen är bakbenen som tippat åt andra sidan. 🙂 Gummikropp? Javisst!
en lisa i livet 