Positivt och roligt 

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

För att ”bonda” med Philip anmälde jag oss till en kurs i vardagslydnad. Det där med att coachas lite extra i kontakt känner jag är en mycket viktig pusselbit för att det här ska bli bra på alla sätt. Ja, och så är det det här med koppelpromenader i kombination med rasen Welsh springer spaniel. 

Och oj vad bra det gick. Philip är verkligen jätteduktig. Både med kontakten och med koppelpromenerandet. Trots 10 andra hundar och en älg (!) i skogen gick han mer eller mindre exemplariskt efter att vi alla hade fått lite råd och tips. Att han överhuvud taget orkade sin mat när vi kom hem ät nästan en gåta, så mycket godis som han belönades med. 

Nu är frågan vem som är tröttast? Han eller jag…

Vi lär känna varandra

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Men oj så lycklig Gnista är över att Philip har flyttat hem till oss. Hon ler och skuttar omkring honom hela tiden. Vi är också glada så klart.

Gårdagen var väldigt mycket en ”lärakänna-dag” för oss alla och det märktes även på Gnista. Hon fjäskade och kastade leksaker på honom. Ibland ville han leka och ibland var han tydlig med att han inte ville det. Den pinne som hon hade tagit fram åt honom och också tuggat lite på ville han tex ha i fred när han väl kom på att ta den och när han sov i soffan ville han inte bli störd och mullrade lite. Då backade hon och tittade bedjande på honom med stora ledsna ögon. De håller på och sätter sina spelregler och det är intressant och roligt att se att de är så duktiga på det båda två.

 
Philip är nog klar med att ha undersökt tomten och Gnistas guidning verkar ha uppskattats. De har varit precis överallt. I buskarna i slänten, längs med hela häcken/staketet, vid björken och på framsidan. Då och då lyckades Gnista leka igång honom och de rusade kors och tvärs genom trädgården så grenar och löv flög. Jag satt på altanen och log från öra till öra.

   
 Det blev en biltur till hundaffären också och Philip fick ett sprillans nytt halsband. Lite gjorde vi bilturen för att han ska få vänja sig vid buren och han hoppade in i den utan problem och lade sig ner direkt. Det var också skönt att se. Likaså hoppade han över till båten när vi åkte dit. Vi var bara där en kort stund och mest då för att han skulle ha varit där. Även på båten ville Gnista visa honom ”allt”. Hon hoppade runt liksom lite för att visa att såhär gör man här och här kan man gå och står man såhär ser man jättebra. Nästa gång får Philip följa med själv istället och då ska han få komma ner i båten också.

   
 Behöver jag säga att han somnade som en stock? Och givetvis lade Gnista sig så nära hon bara kunde. 

   

 I morse vaknade jag av att det var fullt hundbus. Båda hundarna var på lekhumör och de studsade mellan möblerna. Gnista fick in en riktig fullträff när hon hoppade från soffan och landade på Philips rygg. Båda verkade lika förvånade och leken fortsatte en bra stund. En riktigt bra början på dagen.

Ikväll blir det hundkurs. Jag har anmält mig och honom till Vardagslydnad. Inte för att han inte kan det utan för att han och jag ska få en chans att ”bonda” ännu mer.

Nu kan jag berätta

Publicerat den av en lisa i livet7 kommentarer

Att vi skulle ha en hund efter Sintra visste vi men att det skulle bli så snart visste vi inte. Men nu är han här. 

Möt vår nya familjemedlem Philip. 


En 6-årig älskad welshkille som behövde en familj som hade mer tid för honom än det fanns i hans nuvarande. Så mycket älskad var han att de vill det för hans skull. Så stort av dem. 
Tänk att det sammanföll så i tiden, nästan som om någon regisserat det. Jag har nog en liten aning om vem som har en tass med i det hela. 

  • Philip kommer från Kenneln Clumbrolds i Österbybruk där också vår äldsta dotter bor
  • Han bodde i Skanör där Sintras syster finns
  • Och sist men inte minst – Bless my soul är hans kennelnamn

Jag kan liksom inte känna annat än att Sintra ligger bakom. Där från andra sidan Regnbågsbron. För det är jag henne väldigt tacksam och ingen kan ta hennes plats i våra hjärtan. Däremot har vi väldigt mycket mer kärlek att dela med en Welsh och nu är han här. 

Nu håller vi tummar, tår och tassar för att allt går bra. (Gnista är förresten redan kär…)

Det gäller att ta vara på det fina

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Båten packad med god mat, mamma och dotterns vovve. Sol som vräker ut värme och en helg för dörren. Vad bättre då än att kasta loss och låtsas att det fortfarande är högsommar. Njuta lite till liksom. Massor till faktiskt. 

Och njuter gör vi. På alla möjliga sätt. Och över allt hovrar liksom solen, värmen och vackerheten, och till slut även en liten krispig föraning om lite kyligare höstluft….