en lisa i livet

Årwts semester är uppdelad i tre delar. Del 1 började igår. Då körde vi till Landvetter och checkade in på hotellet där eftersom flyget idag skulle gå redan 0810. I och med att hela Göteborg spadvänds ville vi inte fastna i trafiken så det fick bli en hotellnatt. Kanske inte sista gången vi gör så. Supersmidigt. Verkligen.

När vi vaknade imorse regnade det och vi blev glatt överraskade över att vi slapp promenera till flygplatsen och istället fick skjuts. Det kändes helt klart som en bra dag att flyga till värmen på

Både kön till incheckningen och säkerhetskontrollen flöt smidigt och vi hade gott om tid innan vi gick till gaten för ombordstigning.

Även flighten gick bra och jag tror till och med att jag lyckades slumra till ett par gånger. brusreducerande hörlurar är verkligen toppen och hjälper mig i miljöer med mycket ljud.

Väskan dök upp relativt snabbt och vi hämtade ut hyrbilen vi ska ha i veckan och styrde söderut (tror jag) mot vårt hotell.

När vi kom fram kändes det nästan lite som att komma hem. Vi var här första sommaren efter min stroke så vi kände igen oss. Den här gången har vi lyckats boka ett rum med balkong och uteplats mot poolområdet. Sååå lyxigt

Efter en lätt lunch hann vi med en stund i solen och några dopp i poolen innan vi tog en dusch och bytte om inför middagen

Hoppas jag tagitmed mig tillräckligt klänningar bara

I värsta fall får jag kanske shoppa lite 😜

Ett av mina stora intressen före min stroke var fotografering och det var med ganska stor sorg jag var tvungen att inse att det var svårt att fotografera med min systemkamera med bara en fungerande arm/hand. Det var nästan så att jag funderade på att sälja kameran. Men så är det höstas hände något och jag hittade tillbaka så smått igen. Att jag dessutom kunde använda min vänstra hand igen bidrog så klart.

Min styrka inom fotografering, enligt mig, är stt jag SER bilden. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit för att jag ser hur bilden är på väg framför mig.

Bjuder på ett axplock av mina favoriter.

Och några till …

Ny hoppas jag att det dyker upp många fina motiv framför mig framöver

Och kom ihåg – den bästa kameran man har är den man har med sig.

När försäkringskassan beviljade mig sjukpension bokade vi en vecka på Kanarieöarna för att fira. På onsdag lyfter vi från Landvetter för en vecka med sol,bad och avkoppling. Kanske mest avkoppling för maken som är den som sedan min stroke sköter all markservice här hemma.

Alla som känner mig vet att jag inte kan packa lätt. Men jag tror att jag har lyckats rätt bra den här gången – faktiskt.

Jo -alla paren skor ska med.

Imorgon checkar vi in på hotellet på Landvetter eftersom vi flyger 07.10 på onsdag.

Vännerna ringde. De var i båten och grejade och tyckte att vi skulle komma och fika med dem. Vi hade inga andra planer så vi tackade ja till inbjudan och köpte med oss bullar.

Tittade man norrut och österut var det mörka moln och såg hotfullt ut. Åt andra hållet var det blå himmel och sol.

Det är numera lite meckigare att ta sig ombord men jag fick fin hjälp och lyckades utan att ramla.

Det finns nog ingen fika som är godare än den i en sittbrunn.

Glad att få möjligheten. Glad att vi åkte dit. Glad att det kommer komma fler tillfällen framöver. Glad över fina vänner. Ångrar lite att jag inte tog med badkläder för ett dopp…

Vid mitt senaste läkarbesök för uppföljning efter min stroke tog jag upo några saker med min läkare. Ett födelsemärke, min onda häl och en hudflik innanför läppen.

Födelsemärkesundersökningen gjorde jag på min födelsedag och den var utan anmärkning.

Förra veckan röntgade jag min vänstra fot och igår träffade jag en ortoped. Jag har haft besvär med hälsporre nästan sedan stroken och periodvis är det ordentligt besvärligt. Trots stötvågsbehandlingar och tejpning av hälen kan jag ibland inte ha foten ens liggande mot ett underlag och jag går fel för att det gör ont

Det syntes inga skador eller fel på röntgen och läkaren trodde inte heller att det skulle gå att åtgärda med en operstion (phu vill liksom inte vara enbent igen ens för ett kort tag)

Istället rekommenderade hon fysioterapi med mål att stärka foten så det får jag fortsätta med.

Idag var det dags att ta bort hudförändringen innanför läppen

Det ser ut som en vanlig blåsa men jag har haft den i mer än sex månader.

Jag blev väl omhändertagen, bedövad och sedan klippte de bort hudförändringen de kallade det. i och med att jag äter blodförtunnande medicin brände de och satte ett stygn för att blidstilla. Allt som allt tog det inte mer än kanske åtta minuter. Som bonus fick jag en underläpp som vissa skulle betala dyrt för.

Nu skickas det som klipptes bort på analys och jag hoppas att de inte hittar något

Största problemet nu är att jag inte ska äta eller dricka något varmt. Jag menar inget kaffe?! Idag får det bli cola istället och nu efter att bedövningen har släppt kan jag dricka utan att spilla.