Den här helgen skulle jag sprungit Midnattsloppet i Göteborg tillsammans med min fina vän som sprang Göteborgsvarvet med mig. Tyvärr stukade hon foten förra helgen och det lockade inte att springa ensam. Och vilken tur att vi därför planerade om och utnyttjade väderprognosen och tog oss ut med båten för idag vaknade jag med tokont i halsen så springa hade inte varit något alternativ idag ändå.
Precis utanför hamnen låg dessa sköningar och solade. Vi pratat jättenära…
Rädda var de inte heller. De, precis som vi, verkade nöjda med vädret.
Det är en annan känsla här ute nu. Lite krispigare och vackert på ett annat sätt än högsommaren. Men ensamma på havet var vi inte.
Vi hade bestämt oss för att gå till Käringön och inbillade oss kanske att vi skulle kunna välja och vraka bland platserna men tji fick vi (jaja, vi var lite för optimistiska). Längsplats hade vi hoppats på men det fick bli stäven mot kaj och det blev precis lika bra.
Kryssarklubbens skolfartyg Gratia hade precis lagt till en liten stund före oss och strax efter lade sig Gratitude utanpå dem.
Även maken passade på att filma och fota lite 😉
Jag börjar bli lite sugen på att lära mig flyga den så det får nog bli ett litet septemberprojekt.
Det blev en lugn och fantastisk kväll i sittbrunnen med räkor och levande ljus och vi bjöds på en vacker kvällshimmel när solen gick ner.
En bättre fredagkväll helt enkelt.
en lisa i livet 