Äldsta dottern och jag packade in hundarna i bilen för en dejt med Rufus med familj. 6 km i minst sagt kuperad terräng senare var både hundarna och vi trötta och glada.
Lagom med snö och bara ett par minusgrader.
Philip, som alltid på ekorrjakt.
Gnista, lika glad som alltid och framförallt längst fram.
Många lediga dagar och sena nätter senare har vi kommit till sista säsongen av serien The Good Wife. Riktigt bra om du undrar.
Bara fem avsnitt kvar nu…
Tyvärr lär vi inte hinna alla ikväll.
Sedan i höstas får jag veckan träningsupplägg och nästan varje vecka har jag följt det. Sedan en tid tillbaka har även en vän hakat på. Tyvärr har hon annat för sig den dagen Göteborgsvarvet går av stapeln men hon har lovat att sparra hela vägen.
Det är riktigt roligt att springa med henne och vi tar oss över hinder efter hinder tillsammans. Bl a har vi knäckt milen (9,97 km)… Oftast går det bra men idag gick det mindre bra.
Vi körde pass 2 idag men gick ut alldeles för hårt i intervallerna. Lärdom till nästa gång blir att lyssna på lillebror som faktiskt tryckte lite extra på att inte ge allt.
Men – vi gjorde det och det i styv kuling. På torsdag blir det pass 3. 70 minuter. Längtar redan.
Både började och avslutade dagen vid havet. Jobbet ligget ju precis vid vattnet så jag möttes av pastelliga färger, krispig luft och doft av hav när jag kom till jobbet.
Att sedan, när jag hade jobbat färdigt, ta en riktigt lång promenad med Philip innebar att jag även bjöds på en fantastisk solnedgång och fantastiska färger.
Nästan två timmar senare var benen djupfrysta och det var skönt att komma inomhus igen. Det verkar inte vara läge att glömma understället om det ska fortsätta vara flera grader kallt. Inte för att det gör mig eller Philip något…
Nu väntar soffan. Efter att ha knarkat The good wife i några veckor är vi nu mitt i sjunde (sista på Netflix) säsongen. Frågan är hur många avsnitt vi knäcker idag 🙂
Första dagen på året och vackert väder. Vad passade bättre än en skogspromenad med hundarna?
Glada hundar var en underdrift och glada hundar gör mig glad. Lägg till vacker skogsmiljö och de sista hembakade lussebullarna och även vi tvåbeningar njöt. Att ta en simtur, som Gnista gjorde, var kanske aningen i överkant på ”glädjen” men jag kan förstå henne. Sjön riktigt inbjudande ut.
En riktigt bra början på 2017!
en lisa i livet 