Vi skriver mitten av november och advent närmar sig med stormsteg. Jag undrar om jag är ensam om att faktiskt längta lite efter snö. Vitt och vackert!
Jo jag ser gärna att vi får en kall och snörik vinter igen men i väntan på det njuter jag av hösten. Än är det vackert.
Har kört vägen en del gånger den sista tiden och varje gång tänkt på hur vackert det är och att jag borde haft systemkameran med mig. Igår struntade jag i det och tvärnitade ändå. Tvärnitade och tvärnitade förresten, det var nog mer en lite hastigare inbromsning…. Iphonen fick duga.
Västsidan om Göta Älv i Trollhättan bjöd på en färgexplosion och det var nog lite i sista stund som jag fick med löven på bild. Åtminstone medan de var kvar på träden. Till och med solen tittade fram en kort stund.
Det är nog bara att inse att den höstprakt vi kunnat njuta av och som mer och mer gått från klara färger till bruna nyanser nu kommer att övergå till kala träd och löv på marken istället. Sen kommer snön….
Klarblå himmel, krispiga åtta grader och fantastiska färger på träden. Sånt gör mig glad.
Glad när jag tar lunchpromenaden med Sintra. Glad över att det inte blåser och regnar. Glad över fina, klara höstdagar. Busväder lär det bli så småningom så nu njuter jag i fulla drag.
Två minus imorse och jag fick skrapa rutorna på bilen.
Tio timmar senare lägger vi lite spontan ut med båten och styr ut mot Mollösund/Käringön. En kontrast som heter duga.
Japp! Vi är knäppa! Och vi har varma kläder på oss…
en lisa i livet 