Julen 2008 fick jag en Wake Up Light i julklapp som jag använt som väckarklocka i princip dagligen sedan dess. Ja, inte på helger eller semestrar så klart men så fort jag hade en tid då jag skulle vakna på morgonen. Finessen med den är att det börjar lysa svagt 30 minuter innan det är dags att vakna och ljuset blir sedan starkare och starkare ju närmare tiden jag ställt in för väckning kommer då den också började låta.

Alldeles före julledigheten gick lampan i den sönder och nu kommer det som var korkat. Lampan i den gick inte att byta! Den var fastlimmad!

Jag blev lite sur och tänkte minsann inte köpa någon ny Wake Up Light bara för det liksom. Så himla bra hade den nog inte varit, tänkte jag.

Jag hade fel. Tokfel.

Redan efter två dagar med ”vanlig” väckarklocka insåg jag att det där med att vakna till ljus var en förutsättning för både mig och min omgivning. Att vakna i ett mörkt sovrum var mer än pestigt och så värst trevlig var jag inte heller.

Nu bor en ny Wake Up Light på mitt nattduksbord, ordningen är återställd och jag vaknar go’ och glad igen.