Läser, minns och gråter en skvätt

Yngsta dottern och jag har idag läst alla inlägg jag skrivit här på bloggen om tiden hennes hjärtoperationer höll på. Tre stycken på 11 månader. Både hon och jag är glada över att jag faktiskt skrev och vi kommer på oss själva med att flera gånger säga ”just det” vid saker som vi båda glömt. Nu i efterhand har jag svårt att förstå hur någon av oss och aldrig minst dottern själv tog oss igenom det.

Shit vad stark hon var/är! Och shit vilka duktiga läkare hon har haft förmånen att komma i kontakt med.

Kramar dottern flera gånger och det slutar med att tårarna rinner längs mina kinder. Glädjetårar över att det faktiskt gick bra till slut och ledsna tårar över vad yngsta dottern tvingades gå igenom.

Den 31 mars 2011 gjorde hon sista operationen, den som lyckades. Samma dag föddes även vår underbara Sintra. Dagen kommer alltså alltid att firas dubbelt upp. Varje år!

Du kan läsa alla inläggen här men du får börja bakifrån om du vill läsa i tidsordning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s