Vad presentar man sin make med när han fyller jämnt? Han som aldrig önskar sig annat än ”snälla barn” och han som köper det han vill ha/behöver när han vill ha/behöver det. Lite som jag själv faktiskt 🙂 men med skillnaden att ett litet fyrkantigt paket med glittrigt innehåll alltid funkar på mig.

Nej – något litet fyrkantigt pakt med glittrigt innehåll var inte något jag ens övervägde men jag fick klura lite och sedan lite till. Ganska snart fick jag klart för mig att vi skulle åka iväg någonstans men vart skulle vi åka? En lyxig ”get-away” över natten. London, Paris, Stockholm ja till och med Göteborg fanns i planerna men så började jag tänka till på riktigt. Maken har de senaste åren rest väldigt mycket i tjänsten och då, via olika poängsystem, kvalificerat sig till väldigt bra boenden. En övernattning på ett lyxhotell skulle alltså inte vara någon upplevelse…

Tänkatänkatänka. Funderalitemera… och så kom jag på det och jag visste att det skulle bli precis hur bra som helst. Ett dygn på Väderöarnas Värdshus!

Väderöarna är en väldigt speciell plats och jag vet att den ligger maken varmt om hjärtat. Så varmt om hjärtat att han faktiskt hade listat ut att det var dit vi skulle åka. Han var så säker på det att han hade lagt en lapp med ordet ”Väderöarna” på under tvättmedelsförpackningen i tvättstugan och när han hade packat upp ”presenten” kunde han hämta den. Jag tolkade det som att jag hade prickat rätt i mitt val av present och att vi känner varandra rätt väl efter våra 25 år tillsammans.

Vi fick ett underbart dygn där. Det var vi och kocken så man kan säga att vi hade hela ön för oss själva. Vädret var nog det jag hade oroat mig mest för och det hade jag inte behövt. Oroat är nog egentligen fel ord. Olika typ av väder kräver ju bara olika typ av kläder men det är klart att vackert väder stod högt upp på önskelistan och det var också det vi fick.

Vid lunchtid hämtades vi upp i Fjällbacka och vi var tillbaka igen ganska exakt ett dygn senare.

Eftersom vi var ensamma kunde vi välja vilket rum vi ville och vi valde det med utsikt åt tre håll (så klart). Det är rummet i taklyftet på det gula huset så vi hade både morgon- och kvällssol samt utsikt över Lotsutkiken.

Efter en mycket god lunch på bergtunga tog vi först en kopp kaffe i lä på utsidan för att ladda inför vår promenad. Vi hade fått veta att det hade anlagts en promenadväg som gjorde ön lite mer tillgänglig. Dessutom ville jag visa maken både kyrkan och kompassrosorna som han aldrig hade sett. Men vi började i hamnen. Hamnen där det är svårt att få plats mitt i sommaren och där vi låg ett par dagar midsommarveckan för tre år sedan.

Bryggan som leder bort till dassen är nog något av det vackraste i toastig som finns…

Det är helt klart så att den nybyggda vandringsleden kommer att uppskattas. Förutom dessa spångar (heter det så) hade man satt upp pinnar så att det lätt gick att se vartåt man skulle gå för att följa leden.

Det är inte bara klippor på Väderörna. Här har naturen med hjälp av träd skapat en plats som kallas ”Grottan”

Så kom vi såklart även till Strömsund. Sundet där man nästan kan gå torrskodd över mitt i juli. Färgen på vattnet var inte att leka med och trots att jag vet att det är över fyra meter djupt kunde jag se botten uppifrån där vi stod.

De nybakta kanelbullarna smakade utsökt till kaffet som vi fick när vi kom tillbaka.

På ön finns även saltvattenstunnor och en granitbastu som vi självklart utnyttjade medan eftermiddagssolen gassade på oss men ett dopp i havet hoppade vi. Jag doppade i och för sig stortån men det räknas nog inte riktigt.

Vi hade sett fram emot att få se solnedgången från lotsutkiken men den blev vi lite snuvade på. Norr om oss drog nämligen en molnfront förbi och kanske var det ändå lite tur för det var isande kallt i vinden.

Istället satte vi oss vid dukat bord och blev mycket väl uppassade av ”vår” kock. Havskräftor till förrätt och Skrei med löjromssås till varmrätt och allt var fantastiskt gott. Löjromssåsen var en plan B eftersom kocken hade råkat bränna reduktionen till den ursprungliga såsen så mycket att brandlarmet gick. Hade vi inte vetat om det hade vi helt klart trott att såsen hörde till ursprungsmenyn. Några goda ostar och sedan var vi mer än belåtna och somnade gott. Vad som hände under natten får bli ett eget inlägg senare 🙂

Utsikten vi vaknade till var något av det vackraste jag upplevt och efter frukosten satte vi oss i lä vid caféet och väntade på Bredbogen som skulle ta oss tillbaka till Fjällbacka.

Vi är båda överens om att allt riktigt bra och att vi gärna kommer tillbaka. Kanske när det är riktigt busväder på gång… Det kan man inte säga att det var den här gången.