Det där speciella julpyntet

Alla har vi det, det där speciella julpyntet som bara måste fram till jul. Många gånger är det till och med gammalt och slitet och kanske inte ens särskilt fint. Vissa saker är nya och andra har ”ärvts” från de äldre genarationerna.

Hos oss och för mig är ”plingelingen” viktig. Som barn brukade jag vakna på julaftons morgon och höra plingandet från den. Redan första jul jag firade hemifrån såg jag till att det fanns en och när den tog slut efter 24 år köpte jag en ny. Så även i år finns den där och sprider julljud i vårt hus.

1891264_10152370985311116_2235140782419446917_n

Gissa om jag blev glad när maken hade med sig en likadan tomte som funnits i mitt föräldrahem. En sån är som ser lite läskigt ut men ändå snäll. Även den är viktig och hör ihop med julen. Dessutom med extra plus eftersom vi båda vuxit upp med den vid jularna.

10463983_10152370984076116_9108603696949686806_n

Änglarna som jag fått av min farmor är små och kanske inte så fina. Ändå är de speciella. Hon brukade ha dem vid sin julkrubba. Jag har fått flera av delarna till den krubban men av någon anledning är det just änglarna som blivit de som betyder lite mer.

1610838_10152370985076116_4469148600704015545_n

Från farmor har jag även fått en fantastisk ljusstake. Jag vet inte så mycket om den tyvärr men den har kommit att betyda mycket för mig. Kanske är den egentligen inte så julig men för mig är det en julljusstake. Enda kruxet är att hitta ljus som passar till den. ”Birgittaljus” från Liljeholmen är de som kommer närmast.

10846133_10152370985016116_1536332366771212210_n

Betydligt nyare är änglaspelet som jag fått av min mormor. Det spela Stilla Natt i sann speldoseanda och jag kan inte tänka mig att julpynta utan att ta fram det. Även om det egentligen är alldeles för ”docksött” för mig.

10613130_10152370985111116_6120352064572001291_n

Jul efter jul fylls sedan pyntet på med nya grejer och även de tar plats bland det betydelsefulla pyntet. Som ljusstaken med pepparkaksgubbar (fådd av en vän), tomten (vinst i paketspelet) och tärnan med ljus i handen (ett reafynd efter jul) som nu också hör hemma på bästa plats vid jul.

IMG_5730

Jag funderar på om det ser likadant ut hos alla. Är det som för mig? Ett hopplock från (faktiskt) nästan hundra år? Eller har det blivit som med mycket annat? Att det köps nytt inför varje år. Hoppas inte det…

Nu känner jag att jag behöver veta mer om den där ljusstaken från farmor. Det får nog bli lite luskande tror jag.

NEJ BETYDER NEJ PUNKT

Det där nejet! Måste det uttalas? Sägas högt? Är det så att vem som helst får göra vad som helst så länge den andra personen inte sagt ordet nej högt? Det där med gränser och vad som är ok verkar inte finnas för somliga. Det gör mig heligt förbannad och uppriktigt ledsen. Ska det verkligen vara så svårt?

Idag är jag arg! Och ledsen! Och förbannad! Och faktiskt även bestört. På riktigt!

Jag haltar vidare

Idag var det dags för besöket som jag sett fram emot med lite blandade känslor. Besöket hos ortopeden inför en eventuell operation av min högerfot. Det går liksom inte att blunda för den Halux valgus som jag har där längre. Periodvis har jag så ont i knölen att jag inte ens kan ha täcke liggande mot den och täcke är ju det lilla problemet. Tänk skor…

Egentligen skulle jag varit hos ortopeden redan för tre veckor sedan men då låg jag hemma sjuk och det fanns inte minsta chans att jag skulle kunna ta mig iväg.

Så – nu blir det röntgen om 4-5 veckor och en operation i maj (troligen). Jag är lite lätt kluven inför det och framförallt då att vara vaken under själva ingreppet. Men – har yngst dottern kunnat vara vaken under tre hjärtoperationer borde väl jag kunna fixa det här. Bara jag slipper höra när det sågar av benet i foten. Blä…

Innan det är dags passar jag på att träna på att halta för plötsligt fick jag väldigt ont under ena hälen och doktor ortoped kunde bekräfta min aning om hälsporre. Satan i gatan vad ont det gör. Och då inte bara när jag går på den. Det blir tejp, övningar och fotriktiga skor ett tag framöver. Bring on the festive season. Svarta gympaskor gör sig finfint till jul- och nyårsblåsan.

Jo, men jag blev allt lite rädd

Efter att har varit sjuk bra länge fick jag ändå ok från läkaren att träna. Det skulle till och med kunna ha positiva effekter på min hosta så bara jag tog det lugnt skulle det nog gå bra. Så sade han och jag gav det ytterligare en vecka bara för att vara på den säkra sidan.

Idag var det dags. Idag åkte jag iväg för ett lite lagom medelpass. Idag tänkte jag ta det lugnt. Idag tog jag det lugnt. Lovar! I en halvtimme ungefär. Sedan fick jag lämna salen och lägga mig på golvet i receptionen. Inte så bra kanske.

Tilläggas bör att jag inte på något sätt tog i för mycket. Jag tog liksom bara slut. Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan med att ömsom frysa, ömsom svettas och det känns som om jag har sockerdricka i kroppen. En väldigt konstig känsla faktiskt.

Försöker nog mig på ett träningspass på onsdag igen. Jag lovar att var försiktig!

Det börjar lacka mot jul

Det blev tjuvstart av luciafirande redan igår. Både på jobbet och i kyrkan här intill och som vanligt tänker jag att det vore väldigt roligt att sjunga i kör igen. I alla fall alla fina luciasånger. Jag brukar slås av den tanke en gång om året och det är konstigt nog (eller inte) alltid just vid lucia…

IMG_3070.JPG
Idag blev det inget luciatåg men väl både luciafika och pepparkaksbak med småprinsar. Dagen hade inte kunnat bli bättre. Jo, kanske om det hade snöat lite.

IMG_9864.JPG

IMG_9883.JPG

IMG_9885.JPG

IMG_9854.JPG
Just det, vi passade på att skattskriva oss i Bethlehem också innan vi tände alla ljus vi hade för lite lördagsmys. Just nu är ljusförbrukningen enorm hos oss och så får det nog förbli ett tag till.

IMG_9894.JPG
Vi har verkligen både jul och ljus i vårt hus och jag gillar’t.