Tänk om jag kunde knäppa med fingrarna? Jag hade så lätt gjort det…
Vasholmarna – vindstilla och strålande sol…
Pretty please?!
Vem har sagt att framsidan på vitsipporna är finast? Nog kan det vara så att alla sidor är lika fina. Och våriga. Jag blir i alla fall glad av att se dem oavsett vilken sida av dem jag ser. Varje blomma lika ”skir” och vacker, från alla håll.
För mig är det vår på riktigt när landskapet är vitprickigt av vitsippor. Man har kunnat ana dem ett tag men nu finns de där på riktigt. Tyvärr bara en kort period men jag passar på och njuter av det vackra.
Runt runt kan man gå på båten. Runt på däck och även då båten är under förflyttning. Till och med när man som hund är passad hos oss och inte kan det där med båtliv. Då kan man träna och träna på att gå runt runt och våga mer och mer för varje varv.
Jag hann inte fånga mycket av Polly på bild under hennes träningspromenader men hennes ”svans” lyckades jag få med. Den vajade från sida till sida – varv efter varv.