Allt har en början, även vi. Med vi menar jag början för maken och mig. Den där början som var en kyss. Den där första och lite försiktiga, undrande men ändå förhoppningsfulla.
Vad som hände sen? Bröllop, barn, villa, segelbåt och vovve. Och hela tiden VI. Vi som i maken och jag. Vi som pågår idag och som började den 11 september 1988.
Det är häftigt. Det är kärlek! Min kärlek! VÅR kärlek! 💞
Att vakna i båten och veta att man har en hel dag kvar på sjön är alltid lika lyxigt. Framförallt en helg i september. Solen sken och vinden var ljummen.
Vi lät tjejerna sova och lade loss för att gå söderut och hemåt. Vi hade räknat med motvind så det blev bonus att kunna rulla ut seglen i höjd med Lysekil och sedan segla nästan hela vägen till Käringön där vi tog ett lunchstop.
Att vi skulle få ihop lite drygt tio timmars segling hade ingen av oss kunnat tro. Helgen har levererat!
Att i september vakna till sommarväder kändes riktigt lyxigt. 18 nm senare kändes det inte sämre. Det blev läns och slör hela vägen från Mollösund till Bohus Malmön med strålande sol och ljumma vindar. Somliga ombord skulle kanske ha använt lite mer solskyddsfaktor och somliga borde ha badat med oss andra (läs yngsta dottern) men annars finns det inget att klaga på idag.
Grill och ooga chakka blev en perfekt avslutning på dagen! Vilken fantastisk septemberdag! Flera sådana tack!
Vi brukar nästan alltid ha motvind i Stigfjorden och vi brukar inte välja att kryssa då. Fast egentligen är det mig motvind eller plattläns och inget av det är vi några fantaster av.
Idag drog vi vinstlotten och hade halvvind och fick fantastisk fin segling. Åtminstone tills vinden ”tog slut”.
Imorgon går vi ännu mer norrut och prognosen antyde finfina seglingsvindar.
Jag gillar där jag bor. Det är fint på så många olika sätt och tittar man åt olika håll (från samma plats) kan skillnaderna bli riktigt stor.
Som idag. Jag gick ner till bryggan på Stenungsbaden Yacht Club och tittade ut över Hakefjorden. Det är torsdag så det vimlade av segel söderut. När jag sedan vände mig om och tittade åt andra hållet var det en helt annan känsla. Lika fint det också. Men på ett annat sätt…
en lisa i livet 