Annanda’n är helt klart en annan dag

Att göra inget verkar ändå innebära att vi gör massa saker utan att för den delen planera att göra dem först… Ändå är det just att inte planera som är vår grej den här julen. Dagarna verkar gå ändå och det verkar inte spela någon roll att frukosten äts närmare lunchtid eller att dammsugarslangen liggen kvar framme efter att glaset från tavlan som ramlade ner dammsugits upp. Inte heller verkar det ha någon betydelse att vi inte ”hann” med det fika vi alltid brukar ha till Kalle Anka på julafton. Det fikat hade vi alltså kvar och efter en kort sväng på torget med efterföljande besök på Backa Läkarhus för lite uppföljning av tjejerna dukades det fram.

Det är en salig blandning med kakor och godsaker vi har till vårt julfika, sådär som det ofta blir när olika familjers traditioner blandas. Lussekatter, pepparkakor och skumtomtar utgör grunden. Makens familjetraditioner står för korintkakor och bondkakor, även om bondkakorna uteblev i år. Från min sida tillkommer klenäter och de tyska inslagen Stollen och Lebkuchen. Allt toppat med en stor mugg av årets glögg från Blossa. Behöver jag säga att fikat funkade minst lika bra idag…

Julafton här och nu!

Efter bilolyckan kvällen före julafton blev julafton en dag då vi verkligen var glada och tacksamma över att vara tillsammans. Båda tjejerna hade ont lite överallt men var i övrigt helt inställda på traditionellt julfirande tillsammans med sin farmor och farfar. Ett julfirande som vi drog ner tempot på lite extra på. Vi sov länge, åt frukost länge, tog en promenad länge, åt lunch länge, spelade julklappsspelet länge och vilade länge till Kalle Anka innan vi intog julbordet för att därefter öppna julklappar länge. Vi tog det med andra ord lugnt och äldsta dotter och jag smet till och med iväg på Julbön i Ödsmåls kyrka. En Julbön där tankvärda ord förmedlades och landade både hos mig och dotter. Det handlar om att leva livet 1:1. Inte 1:2 och inte heller 2:1.

Glögg, lebkuchen, pepparkakor, korintkakor, lussebullar och stollen. Allt förblev orört och finns kvar till en annan dag… Däremot blev det julsmörgås, helt traditionsenligt, till lunch och på julbordet saknades varken laxtårta eller rårivna morötter med apelsin och russin. Vissa traditioner går inte att bryta. En ny och blivande tradition i vardande är julklappspelet. Jösse vad vi skrattade och jösses vilka godisråttor de andra är. Alla utom jag hade köpt godis till sina paket och det var huggsexa så det stod härliga till. Mellan- och yngsta dottern hade slutit en pakt och tog hem det mesta, inklusive ljuslyktorna jag hada med som mitt bidrag. De ljuslyktorna hittade jag sedan inslagna under granen när det var dags för julklappsutdelning. Jag fick alltså en julklapp som jag själv hade köpt 🙂

Julklappar ja – alla var mer än tacksamma och nöjda för båda värmande, interaktiva och nyttiga julklappar!

God fortsättning till er alla och lev livet här och nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den bästa av alla julklappar

Mamma – vi mår bra. Vi har krockat.

Telefonsamtalen kom vid halvsextiden dan före dopparedagen. Det var tur att yngsta dottern berättade i den ordning som hon gjorde när hon ringde. Hon och äldsta dottern var på hemväg efter ett ärende och var nästan hemma. Det var då det hände. En skåpbil körde in i sidan på dem när de kom körande på LV 160. Äldsta dottern  har skrivit om händelsen på sin blogg.

Maken och mellandottern kastade sig i bilen och tog sig till olycksplatsen där det redan var fullt med blåljus. Tre ambulanser, fyra poliser, och brandbilar. Båda döttrarna var också redan mycket väl omhändertagna. Redan innan räddningstjänsten var på plats visade det sig att det var en sköterska i första bilen som stannade. Alla på plats var överens – de hade änglavakt! I båda bilarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilen är skrot och fick bärgas från platsen. Döttrarna fördes med ambulans till Kungälv där de undersöktes grundligt men klarade sig med blåmärken, brännmärken efter säkerhetsbältet och ömma bröstkorgar. Olyckan i sig hamnade i kvällspressen som skrev om alla olyckor i halkan. Halka här? Inte då. Det var åtta grader varmt när olyckan inträffade.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2660886/flera-svara-olyckor-i-halkan (rubriken i artikeln är ändrad i efterhand – adressen i länken visar ursprungsrubriken :-))

Istället för att bekymra mig för de sista julförberedelserna tillbringade jag kvällen fram till midnatt tillsammans med döttrarna på akuten. Det sätter definitiv lite perspektiv på julstressen…

Jag har mycket medvetet tryckt bort alla tankar på hur det kunde ha gått. Istället har jag valt att lägga fokus på att det gick bra och att jag är oerhört tacksam över att vi får fira jul tillsammans. Årets julklapp fick jag dagen före julafton och den blir extremt svår att överträffa.

Ta hand om varandra, var rädda om varandra, kör försiktigt och använda ALLTID bilbältet!

GOD JUL PÅ ER ALLA!

Dyrösnaps 2011

Nu är den klar. Vår egen julsnaps. Den som är gjord med de rönnbär, slånbär, nypon och björnbär som vi plockade på Dyrön den där sista seglingshelgen i september.

Frukterna har dragit färdigt och idag var det dags att blanda till den. Det visade sig att lika delar av alla sorter plus några droppar flytande honung var det vinnande konceptet.

Jag ber att får presentera: Dyrösnaps 2011!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hade jag nu varit pysslig hade det varit en snygg etikett på flaskan också…..

När det är som mörkast

Det blir inte mörkare än så här.

Fr o m idag blir det ljusare och ljusare. En kort stund ljusare varje dag. Man kan nästan säga att Vintersolståndet är början på ljusare tider…

Snart skiner solen och vi kan återigen njuta av den sent på kvällen efter att ha grillat på klipporna.

Jag bläddrar bland bilderna från i somras och hittar den här bredvid. Den är från Kristi Himmelsfärdshelgen och är tagen vid badplatsen i Smögen. Lite bortanför hopptornet.  Vi hade just grillat och satt och njöt av solen, de varma klipporna och sällskapet.

Klockan var nog ungefär tio… 22 alltså.