Mycket hinner hända på ett år

Tänkte försöka mig på en sån där tjusig sammanfattning av 2011. Ett fotografi för varje månad med den viktigaste saken som hänt men jag går bet. Det har hänt så mycket att inlägget skulle bli hur långt som helst och varje månad skulle nog kräva minst sju bilder.

Det allra allra viktigaste är nog ändå att yngsta dotterns hjärtfel blev lagat, att vi blev hundägare till underbara Sintra, att äldsta dotterna blev antagen som prästkandidat och att tjejerna klarade sig i det närmaste oskadda i bilolyckan kvällen före julafton.

Sen finns det annat kul som har hänt. Som min 40-årsdag, våffelkalas i Trollhättan, sommarkalas i februari, 21-årig bröllopsdag, sommarsegling med släkt och vänner, nyfunna vänner, återfunna vänner, kära vänner, nytt syskonbarn och att bara ha förmånen att få uppleva saker varje dag….

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Ett fyrfaldigt leve på distans

Samma sak varje år. Dagen efter nyårsdagen ska det firas igen. Många gånger är vi med men inte i år. Det handlar om lillebrors födelsedag.

Istället får jag fira honom genom att ringa, sms:a, skriva grattis på facebook och vänta med att ge honom den riktiga grattiskramen när vi ses. Det hoppas jag sker mycket snart.

Tills dess:

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är lillebrors födelsedag

Hurra hurra hurra!

Med rå potatisgratäng och bränd sås

Hundarna hade lekt på dagen och var trötta, köttet putsat, grillen förberedd, efterrätten på gång och såsen klar. Vi tog vårt pick och pack och gick över gatan till grannarna för att fira nyår.

Vilket kalas det blev. Mat och dryck i lagom mängd (vi säger inget om att potatisen i gratängen var hård eller att jag lyckades bränna såsen när den skulle värmas), många goa skratt och en fantastisk tårta till efterrätt. Ytterligare en nyår att stoppa i minnesbanken som en bra sådan. Mig veterligen finns det nog ingen dålig där så antingen har jag glömt eller så har alla varit bra…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att Sintra sedan inte blev allt för rädd för raketer och smällare blev bonus det med och vi tackar schäferkompisen Lexie för den goda inverkan. Och att hon inte fick tag på katten Jordan, som hade gömt sig längst in under soffan, gjorde nog kvällen lugnare för flera av oss också…inte minst Sintra själv.