Jag kunde inte låta bli

Med kort varsel fick jag hoppa in och leda skivstång i gårkväll. Det var riktigt skönt att få köra igenom kroppen efter alla skumtomtar, laxtårtor och Rocky Road (jag är ingen big fan av julskinka). Fler än jag kände nog på samma sätt och det var många glada motionärer på plats.

Efter passet visade det sig att en ledarkollega skulle köra ett Zumba-pass. Jag har inte riktigt fastnat för Zumba men när han lovade mig att det bara var Latinomusik tänkte jag att det inte kunde skada. Konditionsträning är det ju och det lyser ju med sin frånvaro i mitt skivstångspass.

Det var höfter. Det vara mera höfter. Det var hur mycket höfter som helst. Rörelser alltså! Men – jätteroligt. Jag får nog ompröva min inställning till Dans Fuego (som det kommer att heta från terminsstarten) och lägga in lite dans i min träning också…

Ja – så får det bli!

 

En styck utdömd bil

Vi letar numera efter vår nästa bil. Bilen som döttrarna färdades i kvällen före julafton ska till skroten. Behöver jag säga att det blir en Volvo igen?

För att citera en mycket god vän:

Ser ut som bilen gjort precis det Volvos ingenjörer bett den om.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Flämslätts ledargäng 1988

Bästa ledargänget ever! Åtminstone om man frågor någon av oss sex som var med och ledde det hela:-)

Under fyra veckor (9 juni – 10 juli) tillbringade vi och ett fyrtiotal konfirmander dygnets vakna timmar (samt de timmar konfirmanderna borde ha sovit) tillsammans på Skaras Stiftsgård Flämslätt. Flämslätt ligger mycket naturskönt vid Flämsjön mellan Skara och Skövde. Några av oss ledare kände, eller kände till varandra sedan tidigare och det vi inte kände eller kände till efter de fyra veckorna var nog inte värt att veta. Roligt hade vi. Superroligt! Och vad mycket man hinner glömma på 23 (!) år.

Igår träffades vi nämligen igen. Fem av sex ledare träffades hemma hos en av oss, i Varnhem. Tänk vad många år som har hunnit gå och vad mycket alla har hunnit uppleva men ändå hur lika alla var sig. Det blev en resa i nutid och dåtid och dåtiden hjälptes vi åt att fylla i åt varandra. Var och en av oss hade egna minnen från den där sommaren för många många år sedan och tillsammans skrattade vi gott åt bus, dråpligheter och annat som plötsligt var så nära i tiden igen.

Förhoppningsvis ses vi inom en snar framtid igen och med snar framtid menar jag innan ytterligare 23 år har gått. Kanske blir det då på Flämslätt…